Frihet under oansvar


Det är väl bara att inse. Jag är inte ämnad för att jobba. Med all historisk insikt och ihågkomst ifrån mitt dunkla sinne så kan jag inte, hur jag än försöker, hitta något enda enskilt tillfälle då jag hellre gått till jobbet än tagit mig för något helt annat. Jag tror att det ligger i släktbanden, jag har en hel drös dankare och soffliggare i släktträdet. Jovars, det finns karriärlejon också i den Penningska kusinsfären men inga som gått till historien eller ens är kända på något sätt. Nej, snarare är det så att de som tog tag i sina yrkeskarriärer har trillat dit på andra minor så som skilsmässor eller nervösa sammanbrott.

När jag kommer till jobbet på morgonen så funderar jag redan på vad jag ska göra efteråt. När jag går ut genom dörren från jobbet på eftermiddagen så räknar jag på vad jag tjänat in den dagen och om det blir någon bonus i år. När det är fredag kväll gläds jag som ett barn på julafton åt helgen och de där 48 timmarna av min egen frihet.

Jag sticker ut näsan och vill hävda att de som sätter sina jobb högt på dagordningen över viktiga företeelser saknar ett intressant liv. Eller har jag fel? Kan ett jobb vara så roligt att det kan konkurrera ut allt roligt sprunget ur frivilligheten? Jag är mer än tveksam till det, jag.

Jag försöker dock inte trösta bort mig med att konsumera. Den stundande helgen är tydligen årets fattigaste då ingen har en endaste slant att shoppa för och det kommer att gapa tomt i shoppingpalatsen. För julen och klapparna, de har handlats på kredit och kanske resan till Thailand likaså. Vårt januari är inte fattigt alls utan det ser finfint ut i finanserna. Det enda som har några tveksamheter kring sig är vilka värdepapper som ska tillfogas guldhönan.

Att längta till ledighet är lite som att längta livet av sig - och det vill man ju inte. Så vad göra? Jag kan bara se sparandet som en lösning. Vad finns det för alternativ?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?
Frihet under oansvar Frihet under oansvar Reviewed by Per Penning on fredag, januari 22, 2016 Rating: 5

10 kommentarer :

  1. Alla är vi olika. :-) Själv hinner jag knappt komma hem efter en längre arbetsdag innan jag börjar fundera på hur saker och ting ska bli bättre på jobbet. Jag är något av en arbetsnarkoman, men tycker för det mesta att det är ganska kul och intressant. En fördel är att jag inte hinner spendera så värst mycket pengar, även om frugan är ganska duktig på den biten.

    Jag har dock insett vikten av att inte bara jobba utan även underhålla min fysiska lekamen.

    Mitt mål är dock att bli ekonomiskt oberoende och kunna "pensionera" mig långt innan officiell pensionsålder.

    Jag skriver med ojämna mellanrum några rader om detta på min blogg (på engelska): egoninvestor.blogspot.com

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då undrar jag - vad gör du för något? Och varför är det intressant och kul?

      Radera
  2. Jag älskar mitt yrke. Såpass att jag längtar tillbaka nu när jag är mammaledig. Jag är tyvärr lågavlönad, men mitt jobb är bara wow. Ibland skulle jag hellre gå till jobbet än sitta hemma en kväll. Tyvärr kan man aldrig bli rik på mitt jobb om man inte startar eget,och tanken har snurrat omkring bra länge nu. Men det skulle aldrig gå om jag inte får ordning på mitt eget torp först! Min pappa avgudade sitt jobb också. Fast han var en väldigt framgångsrik egen företagare. Men att se en person brinna så mycket för sitt jobb var fantastiskt. Den passionen går inte av för hackor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag kanske var snäv i mitt tankesätt. Kanske om mitt jobb betydde något mera för samhället, för människor eller gjorde skillnad för världsaltet. Men det jag gör idag är rent ut sagt meningslöst trots fet löning.

      Radera
  3. Fungerar väldigt likt dig, älskar min ledighet och vill helst göra annat än att jobba :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läser man din blogg så syns det minst sagt mellan raderna. ;-)
      Men samtidigt extraknäcker ju du en del?

      Radera
    2. Ja tyvärr det har blivit för mycket av det, känner det mer och mer.

      Radera
  4. Jag gillar det jag jobbar med, kan verka konstigt när jag byter jobb om en vecka. Men det rör sig om närliggande verksamheter.
    Att mocka skit och dyka ner i en krånglande utgödsling måste väl vara meningen med livet ;).
    Lite mer allvarligt: att få jobba med djur, odlingar och livsmedelsproduktion ger så mycket tillbaka. Mat i någon form är dessutom något alla behöver, väl?
    Särskilt djurskötseln är givande, pyssla om något djur lite extra som verkar lite hängigt, rätta till fellägen vid kalvningar så både ko och kalv överlever ger glädje.
    Att våra stora ledare sedan inte förstår vikten av ett lands självförsörjning av livsmedel förtar ju lite av glädjen men vi lantisar försöker låta bli att tänka på det.
    Även om jag mot förmodan skulle bli ekonomiskt oberoende, skulle nog ladugårdsstövlarna åka på ibland, bara för att sköta om och träffa djuren en stund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en gnutta avundsjuk blir jag allt på din beskrivning av ditt yrkesliv. Men kanske det är för sent för mig att byta bana? Skomakare som jag är får jag bli vid min läst?

      Radera
  5. Som jag kommenterade på en annan blogg... "Jag älskar mitt 8:30 – 17 jobb med trevliga kollegor, intressanta arbetsuppgifter och många bra förmåner ( allt från tjänstepension till tjänsteresor världen runt). Jag har gjort ett antal deltidsår när barnen var små och tycker inte att heltid är så betungande just nu. Däremot vill jag inte vara beroende av mitt jobb – omständigheter kan ju förändras – så jag amorterar ner mina lån och skaffar mig marginaler i vardagen så att jag kan gå ner i tid eller säga upp mig om det skulle behövas. Sen försöker jag maxa resten av mitt liv genom att fokusera mer på upplevelser och mindre på saker. Allt från att resa med barnen till att lägga pengar på saker som friluftsutrustning (något som ger mig ett mervärde ) istället för mer onödiga prylar". Jag har under mina 15 år påmin arbetsplats inte hittat något jobb som verkar bättre/roligare eller intressantare. Många med mitt yrke (bibliotekarier) är rätt engagerade i sitt jobb. Samtidigt tycker jag att jag maxar min fritid också och tycker absolut att jag har ett intressant liv i övrigt :)

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Drivs av Blogger.