Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Dysterkvist på grön kvist?

Jag måste tillstå att det här vintermörkret sätter sig på sinnet. Kolsvart på morgonen när väckarklockan ringer och lika svart näg det är dags att gå hem ifrån jobbet.

Inte är det kul att dra upp sömndruckna barn heller och få på dem kläder och iväg till skola och dagis. Duggregn och kastvind när vi kliver ut genom ytterdörren gör inte saken bättre.
När det känns motigt är det skönt att tänka tillbaka på Kreta - värme, sol, paraplydrinkar..

Det var i ropet ett tag att fånga dagen - Carpe diem. Det innevarande ögonblickets magi. Men inte fanken njuter jag direkt av stunden när det inte är njutbart. Det är nog så att vi människors förmåga att se framåt (och bakåt) också är en tillgång - planering, drömmar och tillförsikt behöver åtminstone jag.

Jag har insett att jag tycker om att ha roliga saker planerade framåt i kalendern. Exempelvis semesterresor, biobesök eller liknande. Då kan jag fundera och drömma. Vi har t.ex. bokat skidsemester i Norge vecka tio och nu beställt en broschyr om Jylland för sommarsemester. Sedan så fick vi i present en Londonresa som ska planeras in och en 'upplevelse' av våra grannar. Sådant sätter guldkant på tillvaron.

Jag springer i det berömda ekorrhjulet. Det hjälper ju inte med ekonomisk insikt - resan till ekonomiskt oberoende kräver också sina tribut. De inramade vardagarna är riktiga 'mind killers'. De ser ofta väldigt lika ut och därmed svåra att skilja ut - stiga upp, åka till jobb, jobba, åka hem, fixa mat, någon aktivitet med barnen och sänggående. Men som sagt - resan ur hjulet är påbörjad.

Med ekonomisk insikt kring skillnaden på att vara Rik eller Fattig så är det intressant att se hur kollegor, vänner, släkt och bekanta gör i sin ekonomi - om de lutar åt den ena eller andra hållet eller är totalt Rika eller Fattiga. Och inte minst om det är medvetna om det. Det kryllar av Fattiga på mitt jobb, minsann, med rejäla skygglappar. Men att berätta för dem är nog ingen idé. Jag tror att det är som att sluta röka eller dricka alkohol - det måste finnas en insikt i att det finns ett problem innan man är mottaglig för en förändring.

Kommentarer

  1. Vänner som klagar på att de inte har pengar och inte heller gör någonting alls för att lösa det problemet, det är något jag mer och mer finner vara en belastning. Då är det roligare att tänka som du, att även om jag är kvar i ekorrhjulet så är jag på väg därifrån! Basta!

    Tänk den dagen där en semesterresa inte behöver planeras och sparas för i ett halvår/år... DET livar upp mig när det känns pest och pina. :)

    SvaraRadera
  2. Åh, så härligt det låter.

    Håller med om att många har skygglappar. Levde tydligen med en som hade det och mina misstankar om vår kronofogdesituation förträngde jag nog ganska länge själv. Vi var inte på semester på 12 år och hade inga planer på det heller. Livet var bara kaos. Nu ser jag fram emot att spara till en resa med barnen. Det roligaste är att de är så ovana (och än inte så gamla att "alla kompisar åker ju"-pratet har kommit) så när jag frågade vart de ville resa om de fick välja VAR de ville ... så sa de ... GÖTEBORG!!! Haha, det tyckte jag var lite gulligt, inte så höga krav, hehe.

    Lycka till med resan mot er resa =)

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  4. Säker ekonomi, vi jobbar på det tillsammans och stöttar varandra, kan det bli annat än succé? :)

    Life, jag fick en tår i ögat. Göteborg.. sicka godingar, barnen. :)

    SvaraRadera
  5. Jag säger bara Falconetti (hette han inte så, den riktigt rälige typen?)... Snacka om nostalgitripp!

    Ekorrhjulet snurrar för mig med... :-(

    Man ska aldrig generalisera, men det känns som en (för) stor andel av befolkningen beter sig som prolerna i George Orwells 1984...

    Min hustru (som härstammar från ett fattigt land) förstår t ex inte varför inte fler svenskar universitetsutbildar sig. Kostar ingenting, staten ställer upp med pengar för levnadsomkostnaderna -> sköter man bara skolan ligger vägen öppen...

    I hennes hemland ser många utbildning som en väg ut ur fattigdomen, men dörren är av många anledningar stängd...

    Har halkat in i "Lyxfällan" på TV3 några gånger. Svårt att förstå dessa stackars människors beteende såvida man inte anlägger "beroendeperspektivet", vilket du ju antyder mot slutet av ditt inlägg.

    (Peppar, peppar. Man vet ju aldrig vad livet har i beredskap åt en)

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
  6. Den svenska modellen, med en övertro på att allt ordnar sig, att man får hjälp om det går åt skogen och att det går att förtidspensionera sig om man inte kan försörja sig.. ..jag tror att det trubbat av oss medborgare. För mycket tas för givet. Vilket allt mindre blir fallet. På gott och ont är vi på väg mot en tid av större personligt ansvar vad vi gör med vår privatekonomiska situation, det tror jag.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg