Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Per Pennings åldrar - del I - Barndomen


För en herrens massa år sedan, nämligen i slutet av det frisläppta sextiotalet, föddes unge herr Penning. Troligen var jag vid denna tidpunkt helt medellös, vilket vid tillfället inte bekymrade mig nämnvärt. Det gäller nog de flesta i den ålder jag var då, skulle jag tro.

2 föräldrar och 2 äldre syskon fanns i familjen. Fader med eget företag och moder med kontorsjobb. Boende i mindre villa i mindre stad. Hund också minsann. Prata om svensk medelklass?

När det gällde barn och pengar vid denna tidsålder var det vanligt att inneha en så kallad Bankbok. En bankbok förvarades i hemmet, togs fram och bringades till det lokala bankkontoret (Sparbanken hette den - det fanns inga alternativ) när det skulle sättas in eller tas ut pengar. I bankboken stämplades det med hjälp av en maskin debet och kredit. Jag hade en bankbok, jag.

Bankboken fylldes under mina första år på med pengar, i storleksordningen ett till två tusen riksdaler (så som jag minns det). Dessa slantar kom i form av gåvor och insättningar av föräldrar och släkt. Mitt första minne av bankboken är när jag är runt sex år gammal.

En annan vanlig företeelse var Spargrisen. Detta var en attiralj som Sparbanken delade ut till barn i samband med Sparbankens dag samtidigt som barnen fick ballonger och godis. Spargrisen var i hårdplast och kunde öppnas endast med en nyckel som banken hade. Om man la i sina mynt i spargrisen kunde man sedan gå till banken som öppnade spargrisen och tömde den i en mynträknare. Det var spännande att titta på. Sedan sattes slantarna in på min bankbok. Jag hade en spargris, jag.

Den var egentligen ingen gris, utan var en liten jordglob med texten 'Många bäckar små..". När jag var lite större, runt tio år tror jag, försökte jag vittja bössan flera gånger men den var smart konstruerad så det var nästan omöjligt att få ut några pengar ur den.

Jag fick veckopeng i min barndom. I början var det en krona, senare blev det två. Denna lades ofta i sparbössan. Vars innehåll hamnade på bankboken. Ibland fick man ett slant av mormor. Eller av någon släkting i övrigt, till exempel på födelsedagar.

Mitt förhållande till pengar var bekymmerslöst eftersom det aldrig var något vi barn pratade med våra föräldrar om. Att pappa jobbade visste jag men inte varför. Likaså mamma. Räkningar, boendekostnad, mat.. det fanns inte på kartan. Pengar köpte man leksaker för. Eller något annat kul.

Vi var troligen inte en fattig familj, men heller inte rik. Min fars företag var av den variant där arbetsinsatsen inte gav den utväxling i lön som en anställning skulle gett. Han jobbade i mina ögon på tok för mycket (vilket orsakade en kollaps i femtioårsåldern) vars slit gav för lite i plånboken. Vad min mors kontorsjobb gav har jag ingen aning om än idag. Men jag fattades inte något i min barndom.

Men jag vet iallafall att jag som barn inte lärde mig ett jota om VARFÖR jag sparade pengar på banken. Syftet saknades i helhetsbilden. Jag lärde mig inte heller pengars värde, vad de används till, hur de intjänas och hur de genomsyrar våra liv. Jag sparade och sparade på min bankbok men hade ingen aning varför. När jag var tolv år fanns det ungefär tiotusen kronor på mitt konto. Vad hände med dem? Spännande fortsättning i episod II - Tonåren.

Kommentarer

  1. Kul läsning. Väntar med spänning på del två ;-)

    /Jessica, som för övrigt har blivit smått beroende av din blogg :P

    SvaraRadera
  2. Hejsan Jessica!
    Tack för det, väldigt vänligt! :-)

    Ser att du nyligen startat en blogg, den ska jag följa!

    SvaraRadera
  3. OH, vad spännande att läsa om din barndoms pengahistoria. Ska nog fundera lite över min egen och kanske kanske skriver jag om den lite senare.

    Intressant att tänka på hur barndomen formar en, och naturligtvis måste det också finnas i den ekonomiska biten. Jag börjar förstå en del saker redan nu hihi.

    Väntar också med spänning på del II.

    //Mvh Marita (kanske en till som blir beroende =)

    SvaraRadera
  4. Din blogg, Life, var väldigt läsvärd - var tvungen att läsa den från början, och lär fortsätta med det. Tack! :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg