Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Per Pennings åldrar - del II - Tonåren


Per Penning inledde sina tonår vid tretton års ålder.

En viss turbulens rådde redan inledningsvis, jag hade vissa hormonproblem vilket gav ett intressant humörprogram och finnar, oproportionell kroppsform där armar och ben var spindellika på en spolformad kropp samt ett orubbat dåligt självförtroende. Funderingar kring pengar bestod mest i att skaffa dem och omedelbart konsumera dem. Det fanns spelautomater, flipperspel, godis och serietidningar som behövde uppmärksamhet. Att spara fanns inte längre på agendan, däremot fanns mina besparingar kvar tack vare mina föräldrar.

Åren gick, de yngre tonåren avlöstes av de äldre. Per var en gänglig, uttråkad gymnasist med stort sömnbehov. Pengar var fortsatt ett behov som skulle användas till alkohol, inträdesbiljetter och numera också kläder, helst med en liten krokodil på. Spara? Vad var det?

Nej, istället så hade jag från arton års ålder vantarna på mina besparingar, som togs ut och konsumerades upp. När tonåren var slut var också slantarna det. Jag var utblottad, men inte ens det begrep jag. Jag hade fortfarande ingen kännedom om ekonomiskt ansvar, troligen inte ens ansvar som begrepp. Ni som minns era tonår kanske var som jag - levde i en liten kaosvärld där andras syn på dig var avgörande, där självförtroende inte fanns och livet oerhört kortsiktigt.
Jag avundas inte tonåringar alls, möjligen bara deras ungdom. Det är tuffare nu än på 80-talet för de unga, men deras biologi skiljer sig inte från när vi var i deras ålder.

Nåväl, tjugo fyllda är nu Per Penning. Medellös, idélös, hopplös.. Nästa avsnitt - De tjugo kommer i sinom tid.

Kommentarer

  1. Heh, heh!

    Mitt i prick! Jag känner igen mig så det stänker om det...

    Du skriver underhållande och insiktsfullt; ser fram emot fortsättningen!

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
  2. Hehe! Jag arbetar med ungdomar i övre tonåren och det känns som jag dagligen stöter på Pers (plural av Per) i olika skeden av det du beskrev.

    Ser fram emot att läsa mer av det du har skrivit!

    SvaraRadera
  3. HEHE, japp, kunde varit jag, fast en kvinnlig sådan då. Retar mig lite att jag fick upp ögonen så sent ... eller, ja, jag visste ju inte riktigt hur illa det var.

    Ser med spänning fram emot fortsättningen.

    SvaraRadera
  4. Hej och tack för era smickrande kommentarer, det glädjer mig! :)

    SvaraRadera
  5. Detta kanske är något för dig?

    SvaraRadera
  6. (Ja, kommentaren innan var helt OT). Tycker det är jättekul att läsa om unge herr Penning.

    SvaraRadera
  7. Vad trevlig läsning! :-) Kan riktigt se dig framför mig; så där gänglig med målbrottsröst..! ;-)

    SvaraRadera
  8. Riktigt vidrigt att spamma hela sidan fylld med skräpreklam. fy fan!

    SvaraRadera
  9. Ja, det var ju inte min mening att göra någon arg eller irriterad. Jag testar olika saker med Blogger för att det är roligt. Så jag satte in några annonser som jag gillar och själv använder produkter hos.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg