Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Var kommer barnen in?

Efter att igår kväll ha tittat på 'Fredsstyrkan' på TV4 och hur de svenska tjejerna och killarna hjälper Jaweed, en föräldralös pojke som dessutom är dövstum, kände jag mig väldigt berörd.

Erik Thorell var den som kanske pojken fick en närmast relation till och när väl Jaweed förstod att han skulle stanna på barnhemmet var hans förtvivlan hjärtskärande. Likväl så hade denne pojke en salig tur som fick möjligheten att hamna just på ett barnhem, och förhoppningvis få stöd och någon form av framtid.

Alla barn har inte samma tur. Varje dag dör exempelvis över fyratusen barn i diarrésjukdomar på grund av dåligt vatten. Varje dag!

Jag hörde på radion imorse en bra frågeställning: Om inte jag är medmänsklig - vem ska då vara det?

Alla ni, liksom jag själv, som strävar efter en bättre privatekonomi - bättra på er medmänsklighet också. Skaffa ett fadderbarn. Eller flera. Tro mig, de hundralapparna kommer att bli en av dina bästa investeringar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

  1. Själv autogirerar jag varje månad en (alltför) liten slant till en del partipolitiskt obundna hjälporganisationer.

    Har ofta funderat på fadderverksamhet, men jag undrar om jag har envisheten att fortsätta (man ska skriva brev och upprätthålla en personlig kontakt med mottagarna, åtminstone hos de organisationer jag kollat in)...

    Det är tydligen ganska vanligt att folk (entusiastiskt!) engarerar sig, men sedan släpper taget (t ex när de får egna barn)...

    Har dock inte lagt planerna helt på hyllan ännu...

    Carolus

    SvaraRadera
  2. Carolus, det är inte nödvändigt att skriva brev eller upprättahålla någon kontakt, faktiskt. Inte när det gäller Barnfonden. Men det är i sig berikande att lära känna barnet. Då blir det än mer påtagligt hur många människor lever.

    SvaraRadera
  3. Hej Per Penning,
    Kan bara halla med. Skaffa fadderbarn! Vi har tre pojkar och har ett fadderbarn for varje barn. Kanske ar fadderbarn en battre investering an att spara at sina barn. De far en insikt om att det ar viktigt att dela med sig av sina tillgangar samt att alla manniskor har lika varde. Och kanske ett intresse for geografi osv. Kanske kan vi dessutom en vacker dag hjalpa dem till att bli utbytesstudent - bade fadderbarnen och vara barn.

    Laste ocksa inlagget om att livet ar orattvist. Visst ar livet orattvist men vi kan ju faktiskt hjalpa till att forbattra for andra manniskor pa olika satt (fadderbarn, skanka pengar till valgorenhetsorganisationer, skanka klader, kopa rattvisamarkt kaffe (jag rekommenderar att se filmen "Black Gold") osv). Jag har rest en del i fattiga lander som Bangladesh, Sri Lanka, Pakistan etc och kan bara i halla med att livet ar sa himla orattvist. Vi tar for givet att vi har tillgang till rent dricksvatten, mat och tak over huvudet medans det fortfarande ar en dagig kamp for manga i u-landerna. Utover det har vi bra sjukvard, gratis utbildning, bra rattssystem, lag korrumptionsgrad osv. Bara genom att fodas i ratt land far vi mycket serverat pa silverfat. Utan att ens vara tacksamma for det vi har. Andra som rakar bli fodda i Bangladesh eller Afrika har helt andra forutsattningar. Forhoppningsvis ser varlden battre ut nar mina barn ar i min alder (om ca 35 ar).

    Jag tycker bla att Percy Barnevik gor ett valdigt bra arbete i Indien.

    Bra inlagg och en bra blogg!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg