Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

En feg en? En livegen!


Ett återkommande tema, som definitivt handlar om pengar, är jobbet. Jobbet, jobbet, jobbet - den aktiva inkomsten. Att jobba, hur mycket, var, med vad och för vilken lön.

Medbloggare Ekonomisanering brottas med elaka arbetskamrater, Förmera är duktig på karriärplanering och Slarvmajan säger upp sig för att hon hatar sitt jobb. Även Sjukpensionären funderar kring jobb. Alla har ett eller annat förhållande till jobb eller lönearbete.

Själv definierar jag mig som en löneslav. Jag jobbar för att få min lön. Jag vill ha den. Lönen, alltså. Men att jobba känns då inte det minsta nödvändigt. Ändå, jag känner mig bortskämd.

Jag är bortskämd med trevliga kollegor, en bra chef, ett gott arbetsklimat, en hyfsad lön och tjänstepension. Arbetsuppgifterna är ganska bra, relativt varierande och arbetstempot är i sin ordning. Jag har ingen jobbångest på söndagkvällarna heller.

Varför funderar jag då i banorna att försöka hitta något annat jobb? Så klart, jag vill ha mer lön och kanske mer spännande arbetsuppgifter. Men jag vill inte förlora de andra positiva sakerna jag har i mitt nuvarande jobb. Så jag fegar och ormar mig. Hur göra? Pust och stön.

För mig är ändå jobbet något jag gör för att skaffa en aktiv inkomst, jag finner ingen annan anledning till att jobba. Hade jag ansett att jag uppnått 'ekonomiskt oberoende', då hade jag slutat tvärt. När nu detta blir, förhoppningsvis vid femtiofem, har jobbet förlorat sin betydelse. Då kan jag istället ägna mina dyrbara levnadsdagar åt vad jag verkligen VILL ägna mig åt. Jag anser att det är en klyscha att påstå att jobbet är viktigt för ett socialt umgänge eller att 'ha något att göra'.

När jag diskuterar ett 'jobblöst' liv får jag, inte sällan, frågan att 'Men vad ska du DÅ göra?'. Synnerligen infantilt klingar det i mina öron. En slav vill väl bli fri?

Jag är en löneslav, jag. Vad är du?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

  1. Jag är oxå löneslav, och snart 40år. Funderar på att gå ner till halvtid eller 60% för att få mer "egen" tid.

    SvaraRadera
  2. Ah. En down-shifting. Troligen ett klokt val. :)

    SvaraRadera
  3. Man ska inte jobba mer än man behöver och inte heller för lite. Det är en perfekt kombination.

    SvaraRadera
  4. Hm, klart att lönen är en mycket väsentlig del av jobbet. Jag skulle inte jobba gratis. Fast jag gillar verkligen mitt jobb, det är superkul. Bra, kul, smarta, intressanta kollegor. Bra arbetsmiljö. Bra chefer. Superintressanta utvecklande arbetsuppgifter. Variation. Stimulans. Jag har jobbat 60%, 80% korta tider, men det funkar inte alls, jag blir tokfrustrerad av det. Det är antingen eller. Men hur mycket jag än gillar jobbet, försöker jag hålla distansen till det, och inte bli beroende, eller "ett" med det. Endera dagen får man en idiot till chef och måste göra något åt det. Då får man inte "falla" liksom.

    Det viktiga är att ha något stimulerande att göra, så vid pensionsdags hittar jag nog på något annat :-).

    SvaraRadera
  5. Håller med - arbetet inkräktar alltför mkt på fritiden!

    SvaraRadera
  6. Visst är jag en löneslav. Jag skulle inte hålla på med det jag gör om det inte var så att jag var slav under lönen. Jag skulle gärna ha mer fritid så jag kunde göra vad som helst som föll mig in. Jag tror inte att jag skulle vara sysslolös, när det ändå är en frivillig arbetslöshet. En anledning till att jag har svårt för att komma till skott med mitt eventuella jobbyte (total omläggning av inriktning) är t ex att jag gillar min lön och har gjort mig beroende av den.

    Mitt jobb gör mig inte totalt olycklig, men jag skulle lätt välja bort det om lönen så att säga trillade in från annat håll varje månad ;-)

    SvaraRadera
  7. Oftast ser vi sjuka och arbetslösa upp till er med avundsjuka som arbetar.
    Och ni som jobbar tycker vi har det gott som slipper.

    Det bästa vore nog någon medelväg där man arbetade halvtid eller deltid och ändå skulle klara sin försörjning.

    SvaraRadera
  8. Löneslav? Tja, visst är jag beroende av min lön. Men jag älskar mitt jobb. Nä förresten, just nu älskar jag inte mitt jobb men jag älskar mitt yrke.

    Blev jag ekonomiskt oberonde skulle jag alldeles säkert fortsätta jobba, jag älskar som sagt var mitt yrke och har turen att få jobba med det som jag alltid drömt om. Men jag skulle inte fortsätta på min nuvarande arbetsplats (kommer byta arbetsplats om ca 4 månader ändå) och jag skulle nog om möjligt gå ner i tid eller i alla fall helt säkert ta ledigt mer och inte gå några extrajourer.

    Har varit (helt frivilligt) ledig i ett halvår men det var ju inte så himla roligt.

    SvaraRadera
  9. Peter, det är den där skärningspunkten som är svår att hitta, och inte minst att uppnå?

    Plupp, du verkar ha det kanonbra. Söker ni folk? ;)

    Ekonomisanering, detsamma! :)

    Allan, har du haft planer på down-shifting?

    Fru Krona, 'Mitt jobb gör mig inte totalt olycklig'. Jag skrattade så att jag grät, vilken fullträffskommentar! :)

    Sjukskriven, jag inbillar mig att jag förstår hur du känner det. Jag känner mig rätt gnällig, faktiskt.

    New Me, jag undrar hur många som går till jobbet slokörade varje dag, som verkligen hatar sitt jobb?

    SvaraRadera
  10. Jag tror det var jag som skrev första kommentaren ovan. Och ett drygt halvår senare gick jag ner till 50%. Riktigt skönt. Det går ju att sysselsätta sig rätt bra ändå :)

    SvaraRadera
  11. Så roligt! Ser att du skriver på en blogg. Kan du inte utveckla mer där? :)

    SvaraRadera
  12. OJ, såg nu att en "på-skoj"-blogg syntes i min profil :) Jag började på en om det här med tid och slantar fast kom inte igång riktigt, men det kanske kommer http://www.merafritidnu.se/

    SvaraRadera
  13. Mera fritid nu? Den hamnar i min läslista. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg