Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Hopp och förtvivlan

Även jag berörs illa av vad som har hänt Engla, flickan ifrån Stjärnsund, Dalarna. Jag vill helst inte tänka på vad som troligen har skett. Inte efter att ha sett morgonens nyheter.

När man har egna barn är det lätt att förstå den svarta avgrund som öppnas framför en som förälder, en förlamande skräck. Jag lider med flickans familj.

Alla ni män som våldtar och förudmjukar, misshandlar och kanske mördar. Var finns er empati, er mänsklighet? Varför tar ni inget ansvar för era drifter, handlingar och böjelser och inser att ni skadar andra människor? Eller är ni så sjuka att ni inte kan? Så är det antagligen.

När barn far illa mår jag illa. Jag väljer dock att inte deltaga i 'Ett ljus för Engla', som många av mina medbloggare gör. Då borde jag även tända ljus för en massa andra barn, ett exempel är Darfur, i vår värld.

Vad har detta inlägg med privatekonomi att göra? Jo, distans och perspektiv på vad som egentligen betyder något.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

  1. Jag tänker inte heller "tända ett ljus". Men tänker mycket på Engla, och hur det här kunnat hända (speciellt om det är den häktade personen som gjort det, som gjort sig skyldig till sexbrott tidigare).

    Jag hoppas på två saker:

    1) Att Engla kommer tillbaka levande.

    2) Att den personen som rövade bort henne aldrig någonsin får tillfälle att göra något liknande igen.

    SvaraRadera
  2. Det är fruktansvärt att inte ens en 10 åring kan få leva tryggt några år till innan den hårda omvärlden gör sig påmind. Vad ska vi göra för att trygga barnen? Låsa in dem och köra dem överallt? Jag tror inte det, men en viss medvetandegöring måste ju ändå tyvärr göras tidigt. Du har så rätt per, varför kan de inte ta sitt ansvar själva och söka hjälp eller kastrera sig? Skärp straffen på barnsexbrott och släpp inte ut dem. Att ägna sig åt detta är ofta inte en vuxens sexuella nyfikenhet utan ligger längre bak i tiden än så. Egna erfarenheter...Det är så jävla sjukt med barnsex så det finns inte, och det måste samhället markera, detta och mord och misshandel. Var ligger värdet av att återanpassa en person i samhället som är dömd för barnsexbrott? VAR ligger värdet för oss övriga 9 miljoner människor som lever här? Var ligger värdet för personen själv? Emellan dessa "porrperioder" och övergrepp måste väl även denna människa drabbas av samvete och ångest. Kemisk kastrering per omgående, tack!!!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Det är i sådana här fall (förutsatt att alla ens värsta misstankar är sanna) som man inser att diskussionen om vi ska ha dödsstraff är helt meningslöst. För i de fall där dödsstraff skulle vara tillämpbart så vore det ett alldeles för milt och snällt straff.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg