Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Tidsmedveten

För stunden så kan jag inte påstå att mitt jobb känns överdrivet inspirerande. Egentligen så förstår jag inte varför det är så, för jag ska verkligen inte klaga på varken arbetsuppgifter, kollegor, chef eller företag.

Det är bara det att jag inte hittat 'intresset' efter ledighet och semester, samtidigt som att jag känner att jag, i mitt liv, inte har arbetet som en central aktivitet mer än att det är därifrån löningen kommer.

Arbetet är cykliskt - jag går dit, jobbar, går hem. Visst är det ett hamsterhjul? Det är svårt att hitta skillnaderna från en arbetsdag till en annan, till skillnad från när jag är ledig eller har semester. Och eftersom tid är minst lika värdefullt för mig som pengar så känns det inte fruktbart nog att jobba på det sätt jag gör nu.

Ja, tiden. Tänk om alla såg på tid så som de gör med pengar. Att det är en ändlig resurs som det bör tänkas kring hur den används. Exempelvis så som vi ofta gör när vi ska köpa något:

'Behöver jag det här?', 'Står priset i paritet med vad jag får ut av det?', 'Kanske den billigare är bra nog?', 'Är den inte för dyr för mig?'.

Jag tror att det vore till nytta för många att resonera så även med sin tid. Kvalitetstid är kanske ett slitet uttryck samtidigt som det belyser ett stort problem i samhället - att vi slösar bort vår tid på det som ger inget eller lite tillbaka.

Dessutom behövs det tid för att få tid. Kalendern är ett talande exempel. Många människor har en eller flera kalendrar eller filofaxer där tiden mutas in till allt möjligt - det är jobbet, möten, yoga, gymping, föräldramöten, barnens aktiviteter, listan kan bli hur lång som helst. Men hur många människor avsätter tid i kalendern för att:


* ringa en vän som det var länge sedan man hörde av
* lyssna på musik eller läsa en god bok
* ta en promenad i skogen
* göra absolut ingenting för att det är skönt?

Nej, ofta är detta sådana aktiviteter som det bara förutsätts att det ska hinnas med ändå. Mellan det planerade eller efter. Men därmed så är det också mycket lättare att det rinner ut i sanden, eller hur?

Egentligen så skulle det inte gå att boka in mer aktiviteter i en kalender än högst 70 procent. Det behövs slack, ställtider, vila, kontemplation och socialt samspel också. Och tid för dig själv, åt dig själv. Jag tror att de som är riktigt begåvade har insett detta.

Om vi inte använder tid till att reflektera, har vi snart ingen tid alls. Albert Einstein hade en tavla på sitt kontor som kort och gott sa: '"Not everything that counts can be counted, and not everything that can be counted counts." Kanske dags att börja räkna efter lite mindre?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer

  1. Jag är så enig med dig, men jag blir lite allergisk när jag hör ordet kvalitetstid. Det krävs nämligen ganska stora kvantiteter av tid, för att man skall uppnå kvalitetstid. Jag tror det var det du menade, men det är många som använder ordet kvalitetstid som ursäkt för att använda ännu mindre tid på partner/barn/familj/vänner.
    Vi behöver tänka igenom vad vi vill använda vår tid till - livet varar inte för evigt.

    SvaraRadera
  2. Dina två första stycken var som hämtade ur mitt huvudet såhär första dagen på jobbet efter semestern.

    Jag borde trivas med arbetet, med kollegorna, med lönen...

    Det som skrämmer mig är att jag så snabbt (jag är relativt nyanställd) börjar känna nackdelar med nuvarande jobb och tänker. Nästa jobb ska inte vara si och så...

    SvaraRadera
  3. Grön, som jag skrev så är det ett överutnyttjat ord. Exempelvis att ha kvalitetstid med barnen. Men vaddå? Ungarna är ju glada bara man är i samma rum! Vem sätter betyget på tiden?

    Patrik, personligen är jag nog arbetsskygg! ;)

    SvaraRadera
  4. Som vanligt ett träffande inlägg...
    Funderar precis i samma banor som du. Vad gör jag här? Ska livet vara så här? Hittar massor med meningslöshet på jobbet och så mycket meningsfullt i mitt privata liv...Iofs är det nog samma tankar som snurrar efter alla semestrar, eller efter en viss tid på nytt jobb.
    Finns bara ett svar på önskan om mer tid-mer pengar..
    Tills man har löst den biten så får man knega på. Ett svar kan givetvis vara att byta jobb.

    SvaraRadera
  5. Ekonomisk fighter - vi får stötta varandra på vägen dit. :)

    SvaraRadera
  6. Läste en SF-historia en gång där betalningsmedlet var just tid.

    Människorna levde så länge de hade tid. Köpa en tidning? Ok, det blir två timmar (och således två timmar mindre att leva för). En ny bil? Ett år! Din månadslön? 30 dagar.

    När tiden var slut (för stor konsumtion relativt dina tillgångar; allt mätt i tid) -> du dör...

    Kanske väl drastiskt, men nog skulle vi välja mer omsorgsfullt? ;-)

    Mvh

    Carolus

    SvaraRadera
  7. Nej, kvalitetstid med barnen, tycks oftast vara vuxenstyrda aktiviter som mest är till för att dämpa ett dåligt samvete..... Som du själv säger, barnen är lyckliga om vi finns där för dem. Jag är lycklig lottad med ett jobb som känns meningsfyllt både före och efter semester. Men det är klart, om någon sa att jag skulle få lön utan att arbeta, så vet jag många saker jag kunde tänkt mig att göra som inte är jobbrelaterade.

    SvaraRadera
  8. Carolus, låter som en roman i mitt tycke, minns du vad den hette?

    Grön, jag undrar just hur många som skulle välja att jobba vidare om inte behovet av löningen fanns?

    SvaraRadera
  9. Tyvärr inte... :-(

    Kan till och med ha varit i seriealbumsform och då är det hart när omöjligt för mig att plocka fram ett namn ur minnet.

    Gillar du också SF?

    Carolus

    SvaraRadera
  10. Carolus, jo jag gillar SF men nu var det länge sedan jag läste något i den genren. På senare år har jag till viss del tröttnat på fiction och är mer intresserad av böcker eller filmer som baseras på verkliga händelser.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg