Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Läsvärt och tänkvärt

Investerade idag en liten slant, närmare bestämt 140 riksdaler, på en ny bok efter att ha läst följande inlägg. Förhoppningsvis är den inspirerande och läsvärd. Även Hur jag blev rik skrev om boken. Jag kommer att återkomma kring den när jag läst den.

Plockade med en liten pocket också som heter 'Ditt kompetenta barn'. Jag tyckte den lät spännande och intressant. Alla föräldrar vill ju sina barn det bästa, och att de är kompetenta kan nog de flesta skriva under på. Men hur får vi den att blomma ut? Och undvika att kväva den?

Jag är svag för mina barn. Många med mig. Men jag vill verkligen, verkligen att de ska bli starka, självständiga individer. Att de förstår att livets orättvisor finns där, att inställningen till förväntningar betyder mycket, att de ska förstå att vi föräldrar vill dem deras bästa även om vi inte serverar allting på silverfat och att inget händer om man inte agerar själv.

Jag vill att mina barn ska tycka att jag gjorde ett hyggligt hantverk som pappa den dagen de själva är vuxna. Att de kan se tillbaka på sina barndomsår med ett ljust och vackert minne. Att de värderingar som de fått sig till livs ger dem de verktyg de behöver för att lyckas i livet - på det sätt de själva väljer att betygsätta det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

  1. har den som ljudbok! Säger ju inget nytt! Det klassiska om att spara minst 10% till en själv. Men ibland är det bra att påminnas om det hela då och då...

    SvaraRadera
  2. Minna, jag behöver påminnas, jag. :)

    SvaraRadera
  3. Viljan att vara en bra pappa kommer automatiskt att ta dig en bra bit på vägen. Hur gamla är dina barn?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg