Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Livsinvestering

Jag investerar friskt numera. Både i ett ekonomiskt oberoende och i min fysiska person. Vad är pengar om man inte är frisk nog att spendera dem?

Jag har insett att åldrande inte är en rät linje utan en sakteliga exponentiell kurva. Mellan tjugo och trettio händer inte mycket med fysiken - det går att tvinga kroppen till att kuta tio kilometer. Mellan trettio och fyrtio går det också, men med betydligt mer motvilja från kropp, muskler och ligament. Nu när jag passerat de fyrtio lägger jag dessutom till en parameter till - flåset är svårare att skaffa sig.

Jag sliter ont varannan eller var tredje dag i en backig skogsrunda, flåsar och sväljer småflugor men har gett mig tusan på att jag springer - för livet.

Allting började med att sadisten Stockman utmanade oss krymplingar i att träna med Funbeat. Och troligen tack vare denna utmaning så hänger jag fortfarande i! Tack Stockman!

Jag springer ingen lång sträcka men nu har äntligen det börjat röra på sig. Rundan ifråga är rejält kuperad och ligger på 2.6 kilometer. När jag började kuta denna tur tog det mig 18 minuter och en utslagen kropp. Nu pinnar jag den på mellan 15 och 16 minuter utan att ta ut mig och på 13.5 om jag ger järnet.

Skillnaden den här gången jämfört med alla tidigare 'träningspass' är att jag inte tänker lägga av. Det här är det nya. Nu tränar jag för gott. Jag bygger en friskare kropp liksom en friskare privatekonomi. Det är kul och inspirerande!

Kommentarer

  1. Sadist? --- Javisst!
    själv tyckerjag det är kul att sätta press på mig själv att träna, min träning syns ju för andra numera.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg