Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Frivilligt fängslad

När jag var barn så var jag ett ganska hämmat sådant. Jag var blyg, räddhågsen och en orolig själ. Funderade mycket och bekymrade mig mer. Inte för att jag trodde att det var något direkt fel på mig - jag var begåvad, duktig i skolan och vältalig, inte minst. Men samtidigt så var jag rädd för att göra bort mig, orolig för andras granskande ögon och kritiska bedömningar. Exempelvis var jag väldigt svag när det gällde sport och bollspel. Hellre än att lära och misslyckas valde jag att låta bli. Här - ta bollen!

Ni minns kanske Adolphson-Falk:s låt 'Gränser' som handlar om en lycklig barndom UTAN gränser men att gränser satts upp på eget bevåg i vuxen ålder. För mig har det nog varit tvärtom. Alla gränser, murar och försvar byggdes tidigt hos mig.

Idag, så som vuxen, ägnar jag mig åt att bryta ned dessa. Och jag är framgångsrik, vill jag lova. En textrad i ovan låt skriver jag dock delvis under på - 'jag när en växande rädsla att jag snart förbrukat min tid'. Själv har jag ingen rädsla, men dock en tilltagande insikt att så är fallet. Spar inte på krutet och se till att smida medan järnet är varmt, Per.

För barnet Per, det håller jag i handen. Barnet Per och jag, den vuxne Per, är de såtaste vänner - och tillsammans upptäcker vi världen så som alla människor borde göra. Med öppna ögon, med ett allt starkare självförtroende och självkänsla, en allt större avsaknad av att behaga andra utan att istället vandra egna vägar eller stigar. Att göra det jag vill och att göra allt mindre av det andra vill.

För Per som barn hade många chanser som han aldrig vågade ta. Samtidigt så betyder det inte att de missade möjligheterna ska få överskugga de som finns där nu. Gråt inte över spilld mjölk. Bättre en fågel i handen än tio i skogen, Per.

Unge Per har mycket att påminna mig om, den vuxne Per. Att förundras över de små tingen, att njuta i stunden, att inte glömma att leka. Och jag, den vuxne Per, skyldigheten att ge unge Per de verktyg han behöver för att blomma ut - tillförsiktsfull, lycklig, sprudlande och med hoppfull blick. Inga gränser som satts av honom själv ska längre finnas där.

Har du kontakt med ditt inre barn? Den lilla människa som en gång var hela du? Och som fortfarande är en del av dig, vare sig du vill det eller inte? Har du det inte - ta det då i handen och vandra en stund längs barndomens irrvägar och ha ett förtroligt samtal. Ni har så mycket gemensamt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Fint och "härligt djupt" skrivet :)

    Har du reflekterat över varför du var sån här när du var liten?
    Tror du att de är en fråga om hur du uppfostrats eller tror du mer på att de är genetisk medfött?

    //Mattias

    SvaraRadera
  2. Ja, den som visst det. :/

    Livet är som att köra bil. En stor vindruta och en liten backspegel. Titta mer framåt än bakåt. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg