Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Oacceptabelt

Tiden flyter snabbt, inte helt olikt vatten i en fors. Minnen förbleknar även om man anstränger sig att hålla dem kvar. Vi anstränger oss att minnas rösten, ansiktet och gesterna - de som aldrig kan kännas i en bild eller ens i en videosnutt.

Och när tiden rinner iväg och minnen tunnas ut för en vuxen - hur snabbt förflyter de inte iväg för ett barn? Det är en sorg i sig att veta att åtminstone sonen kommer att förlora det mesta på vägen av sin mormor.

Han saknar henne fortfarande. Och han talade om henne som senast igår.

'Vad saknar du?' frågade jag honom.

'Att vara där hon bor', svarade han. 'Bor' och inte 'bodde', tänkte jag. Förfluten tid är svårt att förstå.

'Och att leka med bilar hos mormor och äta fiskbullar där', fortsatte han. Sedan fortsatte han med annat - så sorglöst som barn gör.

Fiskbullar. Ett minne. Kan det tänkas hänga kvar i hans sinne?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Jag känner igen det du skriver. Barnen har mist både mormor och morfar på kort tid och saknaden finns där hela tiden ibland lite starkare men vi har videofilmer och foton och vi pratar ofta om dom.

    Tack för att du delar med dig av dina tankar ..vill läsa något du skriver varje dag helst!

    SvaraRadera
  2. Tack, Anonym! :)

    Jag skriver så ofta jag hinner och har något att säga. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg