Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Ekorrveckor

Väckarklockan drar mig sakta upp ur avgrunden och jag kommer till medvetande. Jag försöker tafatt lägga samman det pussel som är den dag som ligger framför mig.

Klockan ringde. Är det onsdag? Nej, troligen torsdag. Få se nu..

Några minuter senare så kan jag sammanfatta bilden och konstatera att det är en torsdag i november, jag ska jobba, barnen till skolan varav minstingen ska ha utedag med matsäck och att däcken behöver bytas på bilen.

Upp ur sängen, drar upp rullgardinen och kisar ut mot ett mörkt, regnigt landskap. Kroppen och hela mitt andeväsen längtar tillbaka till sängen men det är ingen option. Den mänskliga fysiken förlorar alltid slaget mot kalender, klocka och tid.

Fastän det sker år efter år blir jag likväl överraskad när den mörka årstiden kommer. Korta dagar som genomlevs alla de ljusa timmarna instängd på ett kontor. Samtidigt så ökar motivationen för att jobba mot en ekonomisk frihet, vilket är av godo. Att springa vidare i hjulet medan jag ser min utmätta tid passera är inget för mig - om jag ska springa så är det för att jag vill, inte för att jag måste.

Om en stund början motivationsprogrammet Lyxfällan. Jag bänkar mig troget.

Inget ekorrhjul och helt off-line? Det här är fascinerande och modigt, enligt mig. Ett bygge på landet. Utan ström. En kvinna med en dröm om ett helt eget liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg