Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Förmågan att spara

Att slippa oroa sig för pengar, det skulle innebära mycket positivt för de allra flesta. Vem vill egentligen helt frivilligt må dåligt? Många människor ser ändå till att det blir så varje månad.

Av någon märklig anledning så är fortfarande normen den att sköta sig i skolan, sedan skaffa sig en högre utbildning av lämpligt slag och slutligen göra en yrkeskarriär. Det är fint att ha kostym, guldkort och en chefstjänst.

Att tjäna pengar på att se bra ut, vara duktig på poker eller göra klipp på börsen är mer förknippat med avundsjuka. Inte heller så är det fint, direkt. Fina pengar tjänas via magkatarr, utbrändhet och skilsmässa.

Är det okej att spara sig rik? Jag vet inte. De som jag frågat så här långt har skrattat och menat att det inte går i Sverige att bli rik på att spara. Men själv tycker jag att det är klokt, enkelt och nödvändigt.

'Det finns en trygghet och fridfullhet i att veta att man klarar sig själv ekonomiskt, även vid oförutsedda händelser' skriver Rolf på sin blogg. Så bra och enkelt sammanfattat. Det är svårt att få ont i magen om ekonomin är god. Du bränner inte ut dig frivilligt med kosing på banken. Och många skilsmässor blir verklighet då pengarna tryter.

'Allt för många springer i ett ekorrhjul. De får sin lön, betalar sitt lån och belönar sig själva med att konsumera. Sen är pengarna slut och väntan på nästa lön börjar.' säger Günther Mårder, Aktiespararnas VD. Och det märkliga är att det inte är låg- och medelinkomsttagare som är värst, det kanske vore rimligt att förstå. Nej, det är höginkomsttagare som skaffar sig ett leverne baserat på en viss tjocklek på lönekuvertet och därför faller hårdast när sjukdom slår till eller arbetslöshet inträffar.

Förmågan att spara - det är skillnaden mellan att förbli ofri, orolig, osäker och fri, lugn och konfident. Jag tror att de som anser sig ha nått ekonomisk frihet skriver under på det. Och det beror på att ekonomisk frihet är en högst personlig definition och svaret på frågan: 'hur mycket behöver jag?'

'Man ska inte ha utgifter, man ska ha inkomster' sa Bert Karlsson en gång. Det ligger mycket i det. Sannolikheten att bli ekonomiskt fri hänger samman med vad du förmår att undvara. Vad är viktigt? Vilken konsumtion är behöver du? Vad betyder status för dig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Personligen vänder jag mig allt mer emot den konsumtionskultur som vi lever i. Jag antireagerar nästan, dvs köper mindre än vad jag skulle gjort om inte samhället i stort förmedlar att hela tillvaron går ut på konsumtion. Varför behöver man egentligen senaste iPhone-modellen trots att man redan äger en fullt fungerande mobil? Jag har svårt att fatta detta. Vad hände med uppskjuten belöning? Spara först, handla sedan. Nu ska alla ha allt nu, direkt.
    mvh / Håkan

    SvaraRadera
  2. Är själv ett levande bevis på att det går att spara sig rik på ett vanligt hederligt arbete.
    Jag har inte varit extremt sparsamm har unnat mig utlandsresor en bra bil o.s,v.Därför han jag fylla 50år innan jag fick ihop min första milj.
    Nu lagom till min pensionering har jag fått ihop
    ytterligare 5 milj.Det är som ni ser svårast att få ihop den första.Därefter rullar det på i snabbare takt.Således inte omöjligt.
    Hälsningar
    NISSE

    SvaraRadera
  3. Jag är också ganska bekymrad över hur vår konsumtion bäddar för våra barn. Och mänskligheten i stort.

    Nisse, då är du dessutom en inspirationskälla! :)

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte konsumera, jag är kass. Så just nu låter jag bara sparandet vara min konsumtion. Jag är nöjd med det jag har, övrigt skulle bara vara en guldkant. Och det ska vi väl inte unna oss :)

    SvaraRadera
  5. Strålande! Att vara kass på det viset är underbart! :)

    SvaraRadera
  6. Utgifterna stiger med inkomsterna. Därför är det betydligt viktigare med låga utgifter än höga inkomster.

    SvaraRadera
  7. Håller med. De gånger som jag känner att jag tjänar för lite hänger det oftast ihop med att jag jämför mig med vissa andra. Men eftersom jag egentligen vill jobba mindre så rimmar det illa. Jag tror att 2011 års nyårslöfte handlar om att kapa kostnader bättre för Per. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg