Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Spårlösa dagar

Idag så är det en ny dag i ditt liv så som så många andra som har passerat revy. Om du uttalar den så är det den nionde november. En dag vilken som helst?

Själv kan jag ännu inte se att den här dagen sticker ut på något sätt. Jag kan inte dra mig till minnes att någon fyller år, exempelvis. Frågan är om den kommer att fyllas med något av innebörd eller ej. Om den kommer att ge så pass stort avtryck i tillvaron att den blir beständig.

Vi har alla dagar och datum som betyder något speciellt för oss. Men de allra flesta av dem bara passerar och försvinner spårlöst i historia. Vad hände egentligen den tredje mars i fjol? Eller den tolfte september 2008? För mig står det helt stilla och det dyker inte upp några minnen. Och jag är rädd för att den nionde november 2010 kommer att förpassas även den till evig glömska.

Vad är egentligen ett datum? Är det något mer än ett stöd för oss att hålla isär dagarna och bringa en aning praktisk ordning? För tiden och livet vägrar att foga sig inom dessa ramar. Tiden ter sig både längre och kortare, helt oberoende av kalendertid.

Alla dessa bortglömda datum som alltid är i majoritet - borde det inte skapas en minnesdag för dagarna vi aldrig kommer att minnas? För de utgör ju faktiskt större delen av livet som vi levt.

Nu är det snart dags för mig att ge mig iväg ut i denna dag som jag möjligen kommer att glömma bort och där timmarna försvinner snabbt runt omkring mig.

Men som likväl står mig närmare än några andra timmar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. En fråga, ser att du söker jobb. Har ngn gett dig ett erbjudande?

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym - de duggar glest, erbjudandena! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg