Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Yttre attribut utan slut?

Tänk vad lite amatörpsykologi kan göra!

Numera så blir jag sällan avundsjuk eller köpsugen när någon visar mig sin nya 'gadget', TV eller bil - något jag definitivt hade blivit för bara något år sedan.

Känslan av att också vilja ha något tycks ha ebbat ut. Mycket vanligare är att jag nu tänker att 'om jag inte köper en sådan så sparar jag ju si och så många kronor i utgifter'.

Vad är egentligen viktigt att visa upp? Det sägs att status är en viktig drivkraft för människor, en psykologisk urkraft som tar oss högre upp inom gruppen och ger oss de där härliga endorfinerna som vi längtar efter.

Men är det värt priset? Jag själv har nog förlorat det loppet redan och blir klädsamt sist i statustävlingen.

För vem tittar egentligen på din bil? Eller dina skor? Ditt hus? Servisen? Kläderna? Frisyren? Är det viktigt för dig att beundras eller känna status?

Var och en avgör så klart själv vad som är viktigt för dem. Samtidigt så är det en insikt i sig att förstå vilka känslor det spelas på när vi uppmanas att konsumera. Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har - för att imponera på människor vi inte gillar. Ger det dig du önskar av livet?

Detta kanske även gäller julklappar? Kanske vill du imponera på någon genom att få dem att tro att du 'har råd' med dyra presenter? Tänk efter ett tag och gör din egen bedömning.

Tro mig, det är befriande att inte bry sig ett dyft om vad andra tycker om dig. Önskar du dig sann beundran så är det paradoxalt nog det du behöver lära dig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Från Flutes blogg blev jag nyfiken på din...

    Bra skrivet!
    Jag tycker att tiden är det viktigaste vi har, och nu när jag har småbarn så vill jag se/lyssna/lära så mycket som möjligt från dem. Om ca. 10 år har de flyttat hemifrån...
    Har inte tid/lust att tjäna ihop till en ny BMW, se på dålig TV, vara på Fejjan, osv..

    Kan rekomemndera boken "statusstress" av Alain De Botton:
    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146204083
    "Finns det då något vi kan göra för att undvika statusstressen? de Botton skriver: "Tänk på döden. Det är det bästa sättet att sluta oroa sig så mycket över vad andra tänker om dig." "

    SvaraRadera
  2. Hej PL. Kul du tittade hit. :)
    Att se på sina barn är den bästa indikatorn på hur snabbt tiden flyr. På gott och ont.

    Tack för bokrekommendationen. :)

    SvaraRadera
  3. Jag blir imponerad av din blogg! Kanske kan jag också bli så duktig en vacker dag.

    Snöiga hälsningar från Angelus i Söderhamn


    http://angielus.blogspot.com/

    SvaraRadera
  4. Samt en fråga... Hur får du in annonsen i slutet av inlägget?

    A

    SvaraRadera
  5. Hej Angelus! Tack! :)

    Det är bara att träna.
    Annonsen i slutet är en replacementannons för Tailsweep. Besök deras hemsida så klarnar det nog.

    SvaraRadera
  6. För min del så har min syn på statuskonsumption förändrats i och med att jag fått mera pengar. När jag var yngre och fattigare så kunde jag känna mycket ha-begär efter massa prylar som andra unnade sig. Men så är det inte nu längre när jag byggt upp ett kapital. När en kamrat nu köper en ny bil så är jag bara glad för dennes skull. Eftersom jag vet att jag själv skulle kunna gå ner till bilhandlaren och köpa en likadan kontant om behovet föll på så känner jag inte samma hets att jag också måste ha en bil...

    Kan det ha något med att man strävar efter det "ouppnåliga" att göra?

    SvaraRadera
  7. Under min uppväxt så förekom statusjakt bland vissa, något som mina föräldrar inte blandad sig i. Vi köpte en beggagnad tv när den gamla gick sönder, pappa lagade de gamla bilarna när de gick sönder osv. När "alla" hade video körde vi med moviebox, osv. Nuförtiden känns det som att alla är inblandade i statusjakten, telefoner byts ut efter nått år. En ny TV köps in när den gamla är för liten, mm.

    En gammal skröna som jag läst någonstans att om Bill Gates skulle gå förbi en hundralapp på gatan skulle han inte böja sig ner och ta upp den. Hans tid är värd med någon annanstans. Men om Warren Buffet skulle gå förbi samma hundralapp skulle han ta upp den, för han tänker på vad denna hundralapp är värd efter 10 år om han investerar den. Så tänk på det nästa gång ni byter ut er tv. Skulle ni investera pengarna klokt istället är de säkert värda 3 tvapparater om 10 år.

    SvaraRadera
  8. Tycker det var ett härligt inlägg. Kändes varmt att läsa.
    God jul!!

    //Elin

    SvaraRadera
  9. Det finns en bok som heter The millionear next door. Det visar sig att miljonärerna lever anspråkslöst, och sällan har dyra bilar.

    Det lär vara så att nio av tio statusbilar är köpta med lånade pengar.
    Jag känner till det här från bekantskapkretsen. Flott hus, dyraste volvon med lånade pengar som de aldrig i sin livstid kan betala av. Man försätter sig i ett livslångt skuldslaveri, och betalar huset och bilen flera gånger om med ränta genom att inteckna sina framtida inkomster. Man gör sig helt enkelt fattig för resten av sin livstid, bara för att imponera på grannarna.

    SvaraRadera
  10. Tack Anonym, väl formulerat. Statusjakt är för dyrt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg