Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Små och stora människor

Jag fick en kommentar av en läsare kring mitt inlägg 'Ego' och jag är bara tvungen att följa upp den.

Käre läsare, att du lärt dig läsa på wikipedia och dra korkade slutsatser gör inte dessa till sanningar. Det är korttänkta individer som du som förnumstigt tillsammans med sin oförmåga att vidga sina vyer gör att du - likt ett bortskämt barn - ser din egen tillvaro som viktigast - jag, mig och min navel.

Och medan blodtrycket stiger hos dig, käre läsare, vill jag vidare säga att ovan bara är en konstruktion och inget jag menar - du får ursäkta mitt 'skämt'. Syftet var att visa att vad som ger mig tillfredställelse - i detta fall att förolämpa och trycka ned dig - skadar dig i sin tur. Det är lätt att såra människor, både medvetet och omedvetet. Hur kan sådan egoism vara moraliskt riktig? Renodlad egoism är enligt mig ren skär mänsklig dumhet och att skriva upp den egenskapen till något fint köper jag aldrig någonsin.

Medkänsla är enligt mig den springande punkten - att träna och lära sig denna förmåga och därmed både hjälpa sig själv och andra. En vänlig inställning till sin omgivning straffar sig sällan - alltför få upplever den och tar tacksamt emot. Själv har jag gagnats många gånger i kontakt med exempelvis banker och försäkringsbolag genom att försöka sätta mig in i hur det är att jobba i en kundmottagning och hur man där önskar bli behandlad av kunden som ringer. Med en vänlig ansats har jag också fått mer hjälp än jag kunnat begära.

Att vara vänlig mot skitstövlar kan visst vara av godo - det handlar om förmågan till medkänsla och empati. En skitstövel kan ju vara en olycklig människa, av någon anledning. Vederbörande kanske har haft en dålig dag, förlorat jobbet eller fått ett annat tråkigt besked?

Om du ger vänlighet men får skit tillbaka behöver inte heller det vara negativt. Att träna sitt tålamod med sådana människor är positivt och till gagn för en själv. Kalla det egoism om ni vill. Att lära sig tålamod ser jag som en mycket god sak på vägen mot förnöjsamhet. Och att lyfta andra lyfter dig själv. Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet, enligt Moder Teresa.

Stora människor genom världshistorien har varit godhjärtade, generösa, tålmodiga och toleranta. Små människor, och då i huvudsak män av någon anledning, var de giriga, egoistiska, snikna och intoleranta. Stora och små människor går alltid igen, frågan är vad du själv vill gå ur tiden som? Är du stolt över dig själv och dina gärningar så här långt?

Det är en av livets vackraste kompensationer att ingen kan uppriktigt försöka hjälpa en annan utan att samtidigt hjälpa sig själv.


J Pearson Webster

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Hej Per, jag antar att det var min kommentar du ville svara på.

    Det står självklart varje person fritt att bedöma vad som kommer göra deras liv bättre, därmed inte sagt att de gör rätt bedömning. Allting kommer nämligen att testas mot verkligheten.

    Om du tror dig bli lycklig av av förolämpa och trycka ner personer så kommer du ganska snart att inse att det inte alls främjat ditt liv utan att folk tar avstånd från dig och inte önskar ditt sällskap. Det är heller inte egoism eftersom det uppenbarligen kommer försämra ditt liv i slutänden. När du väl insett det så kommer du omvärdera och komma fram till att det verkligt egoistiska vore att vara vänlig så att de i din omgivning var vänliga emot dig.

    Jag tycker att man alltid ska försöka göra det man anser vara moraliskt riktigt. Om du anser att en egoistisk gärning är omoralisk och en altruistisk gärning moralisk så borde du sträva efter att alltid utföra altruistiska gärningar så ofta och i så stor utsträckning som möjligt. Men om du gjorde det så skulle du väldigt snart dö. Du skulle kunna skänka alla dina ägodelar till någon fattig och börja arbeta ideellt i Afrika. Och det skulle ju vara egoistiskt att äta mat som någon annan behövande kunde äta så du skulle svälta ihjäl.

    Sen ditt resonemang kring tålamod. Om du menar att det gynnar dig att bli utskälld så borde du väl sträva efter att bli det så mycket som möjligt? Det är som att säga att det är bra att förlora pengar på börsen (det är ju onekligen egoistiskt att tjäna pengar) och som konsekvens av det försöka förlora pengar på börsen...

    Altruism är som sagt att offra värde i sitt eget liv för någon eller något annat. Det finns gott om exempel på samhällen i historien som sett altruism som en dygd och en plikt. Det tydligaste är Sovietunionen där alla skulle offra sin frihet och sina ägodelar för "det almännas bästa". Och ja, de svalt ihjäl i högar, men det var ju en fin, ren, altruistisk handling, inte sant?

    SvaraRadera
  2. Du sitter uppe sent, Gustav? :)
    Jovisst var det din kommentar.
    Vi är nog 'relativt' överens och handlar kanske om hårklyveri kring terminologi. Men jag har lite svårt att förstå att ideellt arbete betyder döden?

    Tålamod och bli utskälld - ja, kanske det? Men resonemanget kring börsen haltar betänkligt. Egoism och tålamod är inga jämförbara termer i det sammanhanget. Och altruism har jag överhuvudtaget inte nämnt - förrän precis just nu.

    Må väl, Gustav! :)

    SvaraRadera
  3. Håller helt med om att man får det bästa bemötandet i en kundmottagning om man behandlar dom som sitter där på ett vänligt och trevligt sätt.Försöker själv alltid att tygla mitt humör.Även om man i bland känner sig orättvist behandlad.Har med åren insett att man inte vinner något på att bråka.Men man har väl i sitt stilla sinne ibland tänkt att det där var en riktig idiot.

    SvaraRadera
  4. Simon Jönsson8 april 2011 21:01

    Du pratar om att göra vänliga saker mot andra och ha medkänsla och detta gör du för att det gagnar dig själv. Vad är det om inte egoism?
    Det är säkert lite hårklyveri, men fortfarande egoism eftersom du vill få ut något av det.
    Egoism behöver inte vara något negativt, även om det hos många fått den betydelsen. Egoism där man får folk att må bra för att man själv mår bra av det är ett exempel på den goda sidan av egoism.

    SvaraRadera
  5. Simon - det måste komma i rätt ordning. Medkänsla först och sedan positiva effekter från det. Annars 'funkar' det inte. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg