Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Buklandning

Farten är på tok för hög för tillfället. Det är nästan som om jag känner doften av gips. Tid är en bristvara - massor med jobb, familjeåtaganden och dessutom en bostadsförsäljning sätter press på tillvaron. Emellanåt känner jag mig yr, får stickningar i fingrarna och tankarna är svåra att fokusera.Det måste snart bli lugnare. Eller så måste jag tvinga till en nedtaggning. Det finns risk för en krash i väggen, det känner jag.

Jag har fått trevliga e-post med frågor kring bolåneräntor, inte minst. Beklagar verkligen att jag inte funnit varken energi eller tid att besvara eller utveckla funderingar kring detta. Familjen Penning tillhör ju snart den kategori som säljer en bostad och köper en annan betydligt dyrare. Att vi i förlängningen sparar pengar i de allt kostsammare kategorierna 'Transport' och 'Uppvärmning' är en annan sak - vi belånar oss högre, till trots.

Swedbanks så kallade Boindex presenterades härförleden med uppdaterad statistik. I korthet säger denna att hushållens 'husköpkraft' drastiskt har försämrats. Inget konstigt med det - högre räntor och rekordhöga priser för småhus är de huvudsakliga anledningarna. Priserna lär dock inte fortsätta uppåt, bankerna hjälper till här med tuffare krav på låntagarna.

Boindex är en norm där högst 15 % av hushållets bruttoinkomst betalar bolånekostnaderna. I dagsläget krävs exempelvis nästan en miljon kronor i årsinkomst för att nå detta index. Verklighetens medianinkomst är c:a 700 000 kronor.

När är en boendekostnad för hög? Vem avgör det? Kanske det är rimligt att betala 20 % av sin inkomst för sitt boende?

Vissa människor har ju behov av statusmarkörer - en fin bil och imponerande boende. Få vill upplevas ha det sämre än andra. Har du då mindre marginaler så tummar vissa på den osynliga konsumtionen - fritid, mat och annat som sätter guldkant på tillvaron - för att ha bättre råd med den synliga konsumtionen.

Själv bryr jag mig föga om hur andra värderar mig i statustrappan. Jag tycker att det är skrattretande. Det här är mitt liv, jag gör som jag behagar och jag förhåller mig inte till andras normer. Oerhört skönt och befriande.

Jag ler när jag kör min gamla skramlande bil då jag vet att den är betald även om den gör att jag ser fattig ut. Jag myser i vårt oansenliga hus för att det är billigt att bo där, men det finns ingen lyx att fälla gillande kommentarer kring. Jag förvånas och förfasas av detta bekräftelsebehov som så många behöver och längtar efter, vilket inte minst tar sig nya skrämmande uttryck i sociala medier så som Facebook och Twitter. Vem bryr sig vart du ska på semester, vem du ätit middag med eller vilken konsert du bevistat? Det är ungefär som i TV-serien 'Solsidan' där det pratas skit bakom ryggen - men utåt les det och kramas. Patetiskt.

Men det är ju skillnad på folk och folk. Jag föredrar enkla, ärliga och vänliga människor. Sådana som inte är nyfikna eller skvallrar. Sådana som bara 'är' och inte krånglar till tillvaron med intriger och skitsnack. Sådana som inte finner något värde i att försöka imponera eller framhäva sig. De som har tryggheten i sig själva.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Håller med. Fast jag tycker om att höra vad mina FB-vänner har för sig och upplever det sällan som skryt när de t.ex reser. Jag har mig veterligen bara en väldigt skrytig vän på FB men när h*n pratar resor, middagar och visar bilder på nyköp och nybyggt hus etc så tycker jag ändå synd om h*n. Paret är gift sedan många år tillbaka och har inga barn och jag VET att det skulle stå allra högst på önskelistan. För mig blir det tydligt att all konsumtion och all flashighet bara är något som syftar till att döva smärtan för stunden.

    Men annars kan jag ibland också känna mig drabbad av att folk runtomkring är lite nedlåtande kring vår familjs situation utåt. Vi bor trångt, semestrar på hemmaplan och har inte en flashig (men betald!) bil. Så är situationen just nu. Men jag är stolt över att vi rättar munnen efter matsäcken. Vi skulle lätt kunna uppgradera oss på alla punkter men då skulle vi inte ha råd med det som vi anser nödvändigast här i livet.

    SvaraRadera
  2. Att låta folk tro vad dom vill, det är helt i sin ordning. För vad vet de egentligen om er situation? Att 'uppgradera' kostar nog mer än det smakar. :)

    SvaraRadera
  3. Förut när jag såg en flashig bil på stan tänkte jag alltid att den personen som äger den måste vara rik och framgångsrik. Nu undrar jag bara hur stora lån personen har? Vi har en marginal i vår ekonomi på ca 30% vilket köper det allra viktigaste nämligen sinnesfrid och möjlighet till tid med familjen...det konstiga är att våra vänner och familj är så olika sinsemellan så om vi skulle fråga dem är jag säker på att vissa tycker att vi är slösaktiga och andra tycker att vi är snåla...:-)

    SvaraRadera
  4. Sparsam är man mot sig själv, snål mot andra. :)

    SvaraRadera
  5. Vi är sparsamma för att kunna vara generösa....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg