Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Tack till mamma och pappa


Tanken slår mig ibland att jag som förälder, försöker vara förmer än vad mina egna föräldrar var. En mer bra förälder. En förälder som fyller igen de luckor som jag själv anser mig att jag saknade som barn.

Jag har haft bra föräldrar, det vill jag hävda. Inte minst eftersom inget våld förekom - något som var betydligt mer i sin ordning under min uppväxttid. De var också omtänksamma och kärleksfulla - på sitt sätt. Men de hade inte den pedagogik som är vanligare idag, kunskapen var betydligt mer begränsad.

Men jag är väldigt övertygad om att även de tänkte så som jag gör nu. Att de skulle vara förmera än vad deras egna föräldrar var. Och eftersom deras föräldrar, mina far- och morföräldrar, levde ett både arbetsmässigt och ekonomiskt hårdare liv än vad mina egna föräldrar behövde, är det inte så konstigt. Äldre syskon fick ta hand om yngre. En örfil om man inte skötte sig. Gå utan middag om man var stygg.

Mina föräldrar försökte på sitt eget sätt - och de lyckades ofta men fallerade ibland. Så jag säger tack till min mamma och pappa - ni gjorde bra ifrån er och jag är tacksam och nöjd.

Jag hoppas att mina barn en dag känner sig glada och nöjda med sin barndom och uppväxt. Att de tycker att jag och deras mamma gjorde bra ifrån oss. Att vi försökte på vårt eget sätt. Att vi fallerade ibland gjorde inget, eftersom vi lyckades desto oftare?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg