Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Tillbakablick

Slog mig ned vid datorn en stund efter att druckit kaffe och sett på ett avsnitt av 'Pan Am'. Kanske inte en serie jag är stolt över att titta på, men jag gillar 50- och 60-talets bilar, miljöer, kläder och inte minst framtidstro. Ja, kanske är jag en aning retro i min natur. Jag läser exempelvis 'Riksettan', några trevliga retrobloggar - Larssons Blogg är en favorit - och familjen Penning har minsann bott på Sjögestad Motell. Ja, även fem säsonger av Mad  Men har frugan och jag hunnit med att se.

Men jag satte mig först och främst ned för att skriva ett brev till vårt fadderbarn i Vietnam, men jag fick inte till något vettigt att skriva den här gången. Jag tycker det är svårt att balansera vårt västerländska, vidlyftiga leverne som faktiskt är vår vardag men lilla Nguyens och hennes familjs vardag, som är helt annorlunda. Jag har lärt mig det att anonyma gåvor till stiftelser eller biståndsorganisationer är bra mycket lättare än att komma behövande barn så nära som man gör med ett fadderbarn. Jag stoppade tillbaka Nguyens brev och teckning i sitt kuvert och jag ska göra ett nytt försök snart att skriva några väl valda rader till henne.

Lite julklappar har börjat att trilla in via postverket. Den stora utmaningen är att gömma klapparna för nyfikna barnaögon innan de hunnit packas in. Ett i-landsbekymmer, jovisst. Men också en rolig kapplöpning föräldrar och ungar emellan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg