Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Lyfta sig

När jag var barn så hade vi en hund i familjen. Jag älskade henne. Ja, hon var årsbarn med mig och vi lekte varje dag. På något sätt var hon mig närmre än mina betydligt äldre syskon, trots att hon var en hund.

Så kom det en dag då min vän blev sjuk i ett av sina ben. Ett veterinärbesök och en operation löste detta men krävde sedan inomhusvistelse, en krage för att inte bita i såret och medicin. Det var lilla flickan inte van vid.

Efter några dagar så viftade tösen inte på svansen mer. Hon kom inte fram ifrån klädskåpet där hon hade sin sovplats. Favoritmaten lockade inte heller. Hunden min hade blivit deprimerad av att förlora allt det som gjorde hennes liv något värt - springa runt i skogen, busa och skälla på grannens katt. Hennes gnista slocknade.

Vi talar inte gärna om våra privatekonomiska problem. Vi lappar och lagar vår fasad. Det är en skam att inte få ihop sin privatekonomi och vi visar inte gärna för någon att det inte går ihop. Inte heller visar vi gärna att vi mår dåligt. Nej, om vi är ur balans eller känner oss svaga - då gör vi allt för att se hela ut. Det syns inte utanpå att vi har kaos i vårt inre.

Jag är en person som ofta talar om vikten av att nå balans i livet, att finna sitt kall och att skapa sin egen lycka. Ibland undrar jag om jag inte är en kedjerökande hälsoinspiratör. För jag mår dåligt och har gjort så ett tag. Absurt - jag saknar intet men är inte glad. Skäms på mig. Min egen teori är att vinterns mörker påverkar mig.

Är jag lätt deprimerad? Ja, så säger ett snabbtest på nätet. Den där osynliga handen som lyfter mig i kragen varje dag i normala fall är just nu darrig och svag. I vardagens grottekvarn hittar jag inte tiden att försöka samla ihop mig. Känslan är ungefär som att ha en slarvig klädsel där skjortan hänger utanför och strumporna har hål - det spretar åt alla håll och det ter sig omöjligt att bringa ordning.

Jag skäms inte. Hela vår uppenbarelse, alla våra känslor och egenskaper är resultat av biokemiska processer. Om du tror att du har kontroll så har du uppenbart fel. Medvetandets mekanismer är inte något du har ensamrätt på. Vi föreställer oss gärna att vi har en komplett bild av världen därute i vår hjärna och att vi upplever världen medvetet. Så fungerar det dock inte. Hjärnan fyller i och gissar.

Till att börja med har vi en stor blind fläck ungefär femton grader från mitten. Där är vi helt blinda, ändå har vi ingen upplevelse av att det finns ett stort tomrum på sidan. Hjärnan fyller i luckorna med gissningar. Vi klarar oss utan detaljer. Hjärnan bearbetar hela tiden flera beskrivningar av världen och inga av dessa beskrivningar är egentligen medvetna förrän vi själva frågar oss vad vi tänker på eller på något sätt blir uppmärksammade på något. Skrämmande på sitt sätt, fascinerande i andra.

Frågan är om vi inte är mer medvetslösa än medvetna? Vi bara skummar på ytan på vår vandring genom livet, annars skulle vi inte orka med eller ha tid för viktiga tankar. Vi kan inte lagra hur mycket data som helst hela tiden, det vi lagrar gör oss tillräckligt trötta. I sin bok 'Märk världen' skriver Tor Nörretranders att vi bara är uppmärksamma på mindre än fyrtio bitar av de miljoner bitar av information som når vår hjärna varje sekund. Det mesta är vi omedvetna om, vi bara tror att vi är väldigt medvetna om vår omgivning. Hjärnan lurar oss hela tiden då den skapar en illusion av helhet och medvetenhet.

''Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag.' ska fysikern James Clerk Maxwell sagt på sin dödsbädd 1879. De flesta mänskliga färdigheter från dans och fotbollsspel till tänkande och samtalande utövas bäst om man inte är medveten om vad man gör. Föreställningen om att medvetandet är människans centrala, styrande enhet är inte sant. 'Märk världen' är berättelsen om en rad häpnadsväckande vetenskapliga upptäckter som ifrågasätter invanda föreställningar om medvetande, information och civilisation. Läs den gärna, det är ett fascinerande verk.

Hur gick det med lilla tösen, hunden från min barndom? Jo, hon repade sig och fick elden åter. Och levde ytterligare fyra år innan hon stilla somnade in efter ett långt, lyckligt hundliv.

Hur går det för Per? Jo, han överlever och har troligen fått ordning på sin klädsel inom kort. Därefter lever han ett långt lyckligt liv innan han somnar in med ett leende på läpparna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. Hejsan Per!

    Intressant skrivet. Jag tror att de mesta känner igen sig i att vintermörker = depression. Själv var jag och gifte mig med tillhörande bröllopsresa i november. Det allra bästa med den resan var nog inte själva giftemålet utan att min fru kom på vad som förhoppningsvis varit ett aber för henne under hela livet. Jo det att hösten kryper sig på och hon kryper in i sin bubbla. Sen blir bara hinnan på bubblan tjockare och tjockare. Detta är en tid då det inte är roligt att vara make eller barn i familjen. För allt är likgiltigt. Och så var det även i år. I normala fall brukar en brud vara uppått och taggad inför sitt eget bröllop och visst var det lite skillnad mot tidigare år. Men det stora skillnaden kom andra veckan på bröllopssemestern när UV-strålningen hade trängt igenom bubblan. Och nu har jag redan fått tillbaka den fru jag vill ha. Hoppas du förstår vad jag menar.

    Nu har vi bestämt att vi alltid skall fira bröllopsdagen under en 2 veckors resa utomlands.

    SvaraRadera
  2. M. Scott Peck säger i sin bok The Road Less Travelled att (fritt översatt och tolkat av mig) depression ofta är en reaktion på kommande bekymmer eller svårigheter som vårt (mer eller mindre) undermedvetna väntar sig. Det stämmer ofta väldigt väl, tycker jag. Om man alltså kan lyckas lista ut vad det är som ligger där och tynger ens undermedvetna, kan man kanske göra något åt det och på så vis mildra deppigheten.

    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin, jag lyckas dock inte klura ut vad det skulle kunna vara. :)

      Radera
  3. En halvtimmes promenad på lunchen kan förbättra humöret avsevärt,vi får alldeles för lite dagsljus den här årstiden.Detta kan vara anledningen till att många känner sig missmodiga den här årstiden.Innom sjukvården går det till och med att få ljusterapi,man får sitta i ett rum med väldigt stark belysning någon timme varje dag.

    SvaraRadera
  4. Nisse, försökt mig på det. Men det har varit en eländigt mörk vinter även dagtid. :)

    SvaraRadera
  5. Ett annat tips är att köra ett rejält gympass tidigt på morgonen innan jobbet.
    Det räddar hela min dag!
    Kan kännas supertungt i början men när man väl sätter igång så känns det bara gött!
    Tycker jag iallafall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På morgonen? Det låter tufft. Vad jag har funderat på är att stiga upp en timme tidigare för en morgonpromenad. Det sägs också vara positivt. :)

      Radera
    2. Japp en morgonpromenad är inte helt fel heller.
      Får man det till rutin så känns det tillslut fel att inte göra det. Vi är ju funtade på det sättet vi människor att rutiner är bra vare sig man vill eller inte=)

      Radera
  6. Vad du behöver är lågintensiv motion länge. Med länge menas typ fem timmar. Alltså ta ledigt en dag, packa ryggsäcken och ge dig ut på en långpromenad (eller annat du gillar). Om du inte mår bättre redan på kvällen så kommer du göra det på morgonen efter. Och funkar det inte så fick du i alla fall fin motion. Bäst funkar det såklart om det upprepas regelbundet.

    /Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fem timmar i följd? Det gäller att hitta dem i schemat, bara. Stort tack för tipset. :)

      Radera
  7. Tack för att du så givmilt delar med dig av ditt liv Per! Det jag uppskattar så mycket på din blogg är, att du lyckas få in så många pusselbitar, inte "bara" ekonomiska funderingar. Det gör att man ser dig lite klarare än många andra bloggare :-)
    Hoppas du snart mår lite bättre. Samtidigt tror jag vårt mående vill säga oss något om oss själva, även om det kan vara svårt att komma på VAD...
    Allt gott till dig Per
    Anna-Karin iH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många varma hälsningar till dig, Anna-Karin. :)

      Radera
  8. Jag kan bara instämma, motion är en utmärkt behandlingsform för mildare depressioner. En promenad på 30 min varje dag gör susen. Hoppas du mår bättre snart och tack för att du delar med dig.

    Sofia

    SvaraRadera
  9. Hej Per!
    Det kan vara en sån enkel grej som ljuset. Har du försökt med att komma ut på lunchen? D-vitamin är också bra. 2000 IE om dagen. Finns en del forskning om det. Annars är ju motion alltid bra. Du kan väl prata med din fru. Kompisar. Terapi.
    Det finns hjälp och du är inne på rätt spår. Det finns lösningar.
    Hoppas du snart mår bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipsen - om alla trevligs kommentarer lättar upp. :)

      Radera
  10. Blue monday.
    http://www.aftonbladet.se/halsa/article11624467.ab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, då bottnar det om två dagar, alltså. ;)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg