Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Pity the child



When I was nine I learned survival
Taught myself not to care
I was my single good companion
Taking my comfort there
Up in my room I planned my conquests
On my own -- never asked for a helping hand
No one would understand
I never asked the pair who fought below
Just in case they said "No."

Pity the child who has ambition
Knows what he wants to do
Knows that he'll never fit the system
Others expect him to
Pity the child who knew his parents
Saw their faults, saw their love die before his eyes
Pity the child that wise
He never asked "Did I cause your distress?"
Just in case they said "Yes."

When I was twelve my father moved out
Left with a whimper -- not with a shout
I didn't miss him -- he made it perfectly clear
I was a fool and probably queer
Fool that I was I thought this would bring
Those he had left closer together
She made her move the moment he crawled away
I was the last the woman told
She never let her bed get cold
Someone moved in -- I shut my door
Someone to treat her just the same way as before.

I took the road of least resistance
I had my game to play
I had the skill, and more -- the hunger
Easy to get away
Pity the child with no such weapons
No defense, no escape from the ties that bind
Always a step behind
I never called to tell her all I'd done
I was only her son!

 Pity the child but not forever
Not if he stays that way
He can get all he ever wanted
If he's prepared to pay
Pity instead the careless mother
What she missed, What she lost when she let me go
And I wonder does she know
I never call. A crazy thing to do
Just in case she said, "Who?"

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg