Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Detalj

Att drömma under natten kan ge trevliga känslor när drömmen är trevlig. Mindre roligt är mardrömmen, men i de flesta fall är den lätt att skaka av sig. När den upplevs som så verklig att den går att ta på - då blir det däremot riktigt obehagligt. En sådan dröm hade jag under de arla timmarna.

Telefonen ringde och jag svarade. Det var min mamma. Först var hon som vanligt och frågade hur det var med oss. Sedan tystnade hon. Jag frågade hur det var och hon svarade att något hade hänt. Jag kände hur obehaget kröp på mig och jag anade att det hade med pappa att göra. Hade han blivit sjuk? Eller ännu värre än så? Var han död? Jag försökte få fram vad det var som skett, men mamma var svår att nå och hon svarade undvikande. Sedan vaknade jag.

Jag vet att jag är en funderare och jag har ibland tänkt att mina föräldrar är gamla numera och att slutet är oundvikligt en dag. Morbida tankar, kanske. Eller ett försök till en förberedelse mentalt för det självklara - att allas tid är ändlig. Att min kära pappa faktiskt är en gammal man nu.

Min dröm fick mig att stanna upp och tänka igen. Vad är jag egentligen ämnad för att göra här i livet? Det blev påtagligt att tänka till nu när jag funderat på att byta jobb. Är det rätt att byta upp mig till ett nytt jobb i samma bransch med ett högre tempo och mindre utrymme till eftertanke? Vad är jag för en person, innerst inne?

Det finns små och stora människor och jag vet med mig själv att bland de små vill jag inte sluta mina dagar. Alltför många människor tycks bara köra på som om deras tid vore oändlig. Zoombies rent själsligt? Själv funderar jag mycket kring hur en bra medmänniska ska vara och strävar själv mot detta i all ödmjukhet med vetskapen om att det är en stor utmaning. För vad spelar egentligen någon roll? För få tycks se var den verkliga rikedomen finns. Hur många har insikten kring vad som är av verklig vikt?

Ibland känns det som om saker sker kring mig av en anledning. Av sig själv, tycks det som, men lite för ofta och lite för tydligt att det känns som en slump. Kanske det finns en ängel någonstans som vakar? Det är svårt för mig att förhålla mig likgiltig till världsalltet, livet och döden - och fokusera helt på det världsliga med pengar, karriärer, prylar och andefattiga människor. För vad betyder något innerst inne för var och en? Ställer alla sig den frågan? Hinner vi med att se det sköna i detaljerna?

Jag vet vilken väg jag vill gå. Längs den tror jag att min stora lycka finns. Var finns din?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Härligt skrivet. Är själv idag 55 och har genomgått det du pratar om. Valde att sluta arbeta för några år sedan och ägnade mig mer åt börsen men mest av allt att ha mer tid för mina föräldrar som bor rätt många mil från mig. Min far 89 år var pigg å glad men gick bort förra våren i Cancer som många andra. Han ville ha paliativ vård för han var nöjd med sitt liv. Det blev en fin tid tillsammans. Min mor 87 år lever fortfarande men är lite "dimmig" men pigg i kroppen så vi får se hur länge det går.
    Jag kan bara rekomendera att ta vara på livet man lever bara en gång och pengar är inte allt. Man klarar sig rätt bra med lite.
    Vad det gäller det oundvikliga... att våra bollpank skall försvinna det får vi leva med. Se det positiva i det men framförallt ta vara på den tid dom fins i livet och kan berätta saker etc. Se också till att prata döden med dem om du kan den underlättar för alla att vara förberedda. Gäller även ekonomiska saker typ fullmakter etc.

    SÅ NJUT AV LIVET pengar är inte allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt svar. Och din första kommentar försvann inte så jag valde att publicera den istället för den kortare nr.2. Stort tack! :)

      Radera
  2. I mitt jobb hjälper jag ibland folk att dö. Kan låta hemskt, men jag väljer att se det fina. Trösta, stötta och finnas där....Vissa har sin familj där. Vissa inte.... och då kan jag tycka att det är extra svårt och extra hemskt. För en tid sedan fick jag en patient som var 50 år. Personen i fråga var väldigt framgångsrik, hade gjort kometkarriär och alltid satsat på sitt jobb. Han hade levt loppan och skilt sig från fru och barn efter en otrohetsaffär. Han hade prioriterat allting fel. Plötsligt försämrades han kraftigt och jag försökte kontakta vänner och familj, men ingen ville komma. På slutet kunde han knappt prata. Det var en hemsk upplevelse. Men jag försöker att inte dömma. Det framkom ganska tydligt att han inte hade varit en bra man eller pappa. Han var ganska elak mot mig och det hände ofta att han skrek mot mig eller sa något dumt innan han kraftig försämrades. Jag tyckte inte illa om honom men jag tyckte inte om honom heller. Han var väldigt kall in i det sista. Först sista timmen tog han min hand och höll om den hårt. Jag skulle sluta mitt pass men kände att jag kunde inte bara gå. Något höll mig kvar. Jag frågade om det var något han ville att jag skulle säga till familjen men han skakade bara på huvudet. Inga förlåt, ingenting....Jag frågade om han ville att jag skulle stanna kvar och då sa han bara ja tack. Vi tittade varandra i ögonen hela tiden. Jag hjälpte honom att andas och höll i hans hand. Frågade om han ville ha något, men han skakade bara på huvudet. plötsligt sa han bara, jag lärde mig aldrig att älska någon. Då kom mina tårar. Helt oprofessionellt måhända men det högg tag i mig så hårt. Att leva ett liv utan att ha älskat någon måste nog ha varit det värsta.
    några minuter senare fick han det allt svårare att andas och tillslut drog han ett sista andetag....jag höll hans hand hela tiden och han tittade in i mina ögon...
    Jag ringe hans barn och berättade och då grät hans son faktiskt,en reaktion som jag var oförbredd på. Han ville komma och titta på sin pappa. Jag gjorde hans pappa fin, det klassiska. Kammade hans hår, la ett vitt lakan på honom,la en blomma i hans hand och stängde hans ögon. Jag öppnade fönstret så att hans själ kunde flyga ut...
    Så för att svara på din fråga, Lyckan finns i att kunna älska någon och få äran att bli älskad tillbaka. Så enkelt är det. Kärlek. Svårare än så är det inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minna, jag är övertygad att den dagen din tid är till ända kommer du att lämna med ett leende. Tusen tack för att du delar med dig så här. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg