Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Vuxen på riktigt

Läser i tidningen om föräldrar som har vuxna barn hemma. Och dessa vuxna individer saknar ambitioner, driv och motivation. Ovanpå detta har vi de ansvariga föräldrarna som bekymrar sig men samtidigt fortsätter att curla och serva. Patetiskt. Dessa osnutna ungar som för länge sedan borde lämnat boet har ett visst ansvar. Men jag anser att det största problemet är deras föräldrar.

Även Per Penning har varit barn en gång, tro det eller ej. Jag tillhör den skara människor som växte upp med trygghet och kärlek i hemmet vilket jag är mycket tacksam för. Att som barn växa upp under umbärande och kanske våld ger själsliga sår som är mycket svårläkta, är jag rädd. Själv har jag minnet av en örfil, inget mer, men som jag likväl aldrig glömmer, så vilka mardrömmar finns det som människor när med sig - varje dag i sina liv.

Kärlek till sina barn är bra och det kan nog aldrig bli för mycket av den varan. Folkvett lär sig de allra flesta, bara de får kärlek som barn, menade exempelvis Astrid Lindgren. Samtidigt så gäller det så som förälder att lära sig vad sann kärlek till sina barn egentligen innebär. För barn blir vuxna och med det kommer ansvar, både mot sig själv och andra. Jag har tidigare skrivit om den sorts kärlek som passiviserar och skämmer bort barn. Det kallas att curla och de föräldrar som gör sina barn denna otjänst kallas curlingföräldrar. Motsvarande uttryck på engelska är ‘helicopter parent’. Kort sammanfattat är detta föräldrar som gör allt de kan för att göra sina barns liv så enkelt och sorglöst det bara går.

En skrämmande avveckling av föräldraskap är det vi får som resultat. Ungar som bestämmer och styr över sina föräldrar, blir socialt handikappade och får en skev världsbild där de tror att de är världsalltets mittpunkt. En avsaknad av barnuppfostran som jag vill påstå inte ligger långt borta från misshandel.

Den danske barnpsykologen Bent Hougaard beskriver det bra: 'Barnen är inte våra kompisar. De har många kompetenser, men de är inte kompetenta. Att vara kompetent är att kunna styra sina känslor, vänta på sin tur, ta ansvar. Det kan inte barn och det ska de inte behöva kunna. Barn vill ha sina behov tillfredsställda nu. Vad vi behöver är kompetenta vuxna.'

'Curlingföräldrar blir hemsamariter. Utan lön. Det blir för mycket omsorg på för många områden. Desto mer omsorgskrävande blir ungarna också. Man kan inte älska sina barn för mycket, men man kan ge dem för mycket service.'

Vi tror att bara vi är goda och snälla och behandlar barnen som likvärdiga så blir de lyckliga. Så hänger det inte samman. Alltför många barn behandlas som om de var små vuxna. Vi ger för små barn för stor frihet. Vi frågar hela tiden: Vad vill du äta? Vilka kläder vill du ha? Vad vill du leka? Föräldrar måste lära sig att våga ta konflikter. Om vi för fridens skull undviker konflikter lär sig barnen aldrig att lösa några. När de små änglarna sen blir tonåringar har man bara att be till högre makter att man ska kunna få dem att lyssna på en.

Vi vuxna väntar för länge med att bli auktoriteter. Det är en massa babblande hos många mammor och pappor. Aldrig har barn fått så långa förklaringar när vi istället borde lägga mer energi på att förtydliga att det är vi vuxna som bestämmer och därmed tar ansvar. Föräldrar måste vara tydliga med vad som inte kan förhandlas kring, helt enkelt.

Vilken surgubbe, den där Per är, tänker du kanske? Eller är jag en realist?

intressant?

Kommentarer

  1. Du har rätt i att många föräldrar curlar för mycket.Jag känner en familj där enda barnet en flicka.Inte har bäddat eller städat sitt rum en enda gång,trots att hon har fyllt tjugo.Hon hjälper över huvud taget inte till med någon ting hemma.Hon passar inte ens mattider utan föräldrarna lagar extra när hon dyker upp.Har försökt säga till dom att sluta stå för markservicen,men dom vill inte lyssna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt, men kanske de inte ser det som ett problem?

      Radera
  2. Jag håller med dig om att föräldrar måste vara tydliga med vad som inte kan förhandlas kring. Men var sjutton går gränsen? Jag funderar på om jag kanske inte ställer tillräckliga krav på mina barn. Jag är nog en av dem som vill göra mina barns liv enkelt och sorglöst, men samtidigt är min tid och energi begränsad. Vi måste hjälpas åt för att allt ska fungera. Kräver jag för lite? Vad ska de ta ansvar för - vid vilken ålder? Jag efterlyser exempel i ditt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fråga dig varför du vill sopa banan för dina barn i första hand. Läs sedan gärna denna bok:

      http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321784

      Barnuppfostran handlar om att hjälpa sitt barn att bli en självständig, tänkande, empatisk människa med god självkänsla, enligt min mening. :)

      Radera
  3. Blir fan arg när jag läser artikeln, va fan liksom, ut med dig...man kan hjälpa till under en period/er, men att vara någon jävla passopp är en sjukt stor otjänst man gör....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det svåra är att först börja ställa krav när barnen är vuxna. Jag förstår inte hur det ska gå till? De här föräldrarna förstår uppenbarligen inte var det gått fel, trots att de curlat i årtionden. :/

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg