Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Dö i rättan tid

Blev lite pratsjuk idag och ringde till vårt försäkringsbolag för att kallprata lite. De är alltid trevliga att prata med, först lite om vädret, sedan lite om hälsan och kärleken. Det blev dessutom ett kort snack om familjen Pennings försäkringar som jag ville förhandla kostnaderna för.

Jag är mycket nöjd med vårt försäkringsbolag som försäkrar vårt hus, våra bilar och personförsäkringar men som sagt - priset på produkter är det alltid all idé att diskutera. Jag brukar förresten strax före en förfallodag begära in offerter från andra bolag att ha som underlag för våra trevliga samtal.

Vi talade lite om min personförsäkring, jag och rådgivaren. Intressant och en aning jobbigt var det att höra att den stiger betänkligt i kostnad när jag fyller femtio och att den sedan sjunker igen vid femtiofem. Detta beror på att statistiken säger att gubbar får hjärtinfarkt som mest mellan dessa år. Sedan stiger premien igen efter sextio och då är det andra sjukdomar och åkommor som tar livet av oss män. Jag förmodar att kvinnor har sin egen dystra statistik.

Så det finns aldrig tid nog. Och definitivt inte tid att vänta på att leva livet. Kanske det tar stopp förr än vad vi tänkt oss? Vi kan äta sunt och sköta om våra kroppar men aldrig egentligen veta hur långa våra liv kommer att bli. Det kan faktiskt ta slut imorgon, på stört då en pulsåder brister eller en buss som kör över en. Planera, drömma, längta men också hinna med här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg