Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Mörka intrång

Så som aktieägare i storbanken Nordea via ett nästan tjugotvåprocentigt ägande fann jag det intressant att den hackerattack som banken utsattes för förra sommaren nu gått till åtal. Att en viss Gottfrid Svartenholm Warg, som även haft en del i Pirate Bay att göra, tydligen haft fingrarna i fel syltburk och via sitt intrång i bankens stordator lyckats föra över miljonbelopp till banker i Schweiz, Storbrittanien och Cypern är bevisat.

Att Nordea hade en så pass bristfällig datasäkerhet att Gotte med sitt anhang kunde hacka sig in via en enkel telnet-anslutning mot Nordeas internetbank är mycket förvånande. Än mer förvånande är att banken lade på locket när intrånget upptäcktes och inte polisanmälde händelserna. Istället pågick en katt-och-råtta lek mellan bank och Warg där en del överföringar lyckades och andra stoppades av banken. Numera är det dock känt att hackarna under mer än tre månaders tid hade tillgång till ett okänt antal bankkonton hos Nordea. I slutänden var det polisen som fick ta kontakt med banken efter att utredningen hittat loggfiler från intrången i Gottfrids dator efter att småskurken hade åkt fast i Kambodja där han gömt sig.

Det blev i slutänden en ganska liten förlust för banken på mindre än etthundratusen kronor. Det stora problemet är förtroendekrisen för bankväsendet. Förtroende är något man förtjänar och det byggs inte upp av mörkläggning. Om jag var Nordeakund skulle jag ställa mig frågande inför ärligheten som banken uppvisat. Att dataintegriteten så allvarligt åsidosats att den inte polisanmäldes är ett fragrant klavertramp och visar på en otäck brist på samvete mot kunden. Om mitt konto är tillgängligt för hackers så vill jag så klart veta. Men att det som inte syns inte heller finns, det har varit den räddhågsna ryggmärgsreflexen från bankens ledning. Ren feghet, i mina ögon.

Så vad är sanningen när det gäller de svenska bankernas IT-säkerhet? Hittills har inte en enda storbank rapporterat några dataintrång alls i sina system. Det ses inte ens som en risk hos Finansinspektionen. Det är väldigt, väldigt naivt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg