Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Marginell marginal

Vår Riksbank valde denna gång att lämna reporäntan oförändrad på ett komma noll procent. Få förvånades väl över det utan beslutet låg i korten. Riksbankschefen Stefan var även denna gång sin vana trogen att se mer ljus än mörker i svensk ekonomi. Det är å andra sidan inte helt lätt att vara rikets bank och försöka att balansera intressen och väga in faktorer i denna delikata procentsats som påverkar oss alla. Min personliga förhoppning och önskan är att Ingves och Kompani anstränger sig extra mycket i att bortse ifrån hushållens växande skuldberg och istället fokusera på sin huvuduppgift - att sträva mot inflationsmålet på två procent. Att människor med bristande privatekonomisk skolning lånar pengar över taknocken är inte Riksbankens bekymmer utan våra styrande politikers i huvudsak och i dess förlängning våra bankers. Min bedömning är den att Stefan och gänget gjorde just så, åtminstone denna gång.

Svenska folket är dessvärre mer trygghetsnarkomaner än privatekonomer. Staten är i svensk tradition folkhemmet som vårdar, vyssjar och tröstar oss. Vi behöver inte oroa oss för morgondagen, för den har redan mamma Samhället planerat, tillrättalagt och packat mackpaketet till. Och kan vi inte betala våra räntor så stöttar staten till. Eller? Vänta nu! Dessa tider är över även om vissa vill försöka backa tillbaka bandet. Det är verkligen hög tid att inse att var och en måste ta större eget ansvar, strida för sina intressen och beakta konsekvenser av sitt handlande. På gott och ont, orättvist eller ej, har talesättet 'sin egen lyckas smed' aldrig varit mer aktuellt än nu.

Idag har vi en reporänta på en procent. En normal reporänta, enligt Riksbanken, ska ligga på fyra procent. Så gör det enkelt för dig och ställ frågan - tål du tre procent högre ränta i din privatekonomi? Om inte, dags att göra en handlingsplan! Bli inte en av de som frotterar sig med kronofogden i framtiden. Tjäna mycket pengar är inte detsamma som att ha en hälsosam ekonomi. Min absoluta favorit som skriver i det ämnet är Minna på Minnas Tankar, en kvinna vars livsöde givit henne en insikt och beslutsamhet väl värd namnet.

För vem vet var vi hamnar? Så som i USA där det är nytt rekord bland människor med behov av matkuponger? Att förlora allt är fullt möjligt. Att tvingas sänka sin levnadsstandard synnerligen tänkbart.  Att vara högt belånad utan faktiska marginaler är ett tillstånd som måste tas på djupaste allvar - och tas tag i. Kanske denna amerikanska familj kan inspirera i rätt riktning?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Hej.
    Tack för ett bra blogginlägg.
    Visst är det kärvt även här i Sverige. 2008 satt vi med bostadslån och va oroliga för om sambon skulle få sparken(gå från 25.000netto i lön till 10.000netto i Akassa.) så vi valde att lösa in det kvarvarande bolånet på 270.000 mot ränteskillnadsersättning.
    Dock inte alla som har närmare 300.000kr på sparkonto och kan göra så har vi nu förstått.
    Men vi gjorde så,och det är vi glada för.
    Återigen tack för ett bra inlägg!:)

    SvaraRadera
  2. Tack för fina ord!=) Det är ganska hemskt att folk fortfarande tror att om man tjänar mycket pengar så är man automatiskt ekonomismart.
    Jag var en katastrof förut. Och har lärt mig läxan den hårda vägen.
    Men man lär sig så länge man lever=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livserfarenhet är den bästa skolan. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg