Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Pappas pengar

Sedan många år tillbaka så ser jag sparande till sina barn som ett förkastligt val. Vi är intutade i, inte minst från bankerna, att vi måste spara till våra barn för deras framtids skull. Det är också en utmärkt öm punkt att skjuta in sig på - vem vill inte sina barn det bästa och ingen vill framstå så som en dålig förälder. Att spara till sina barn ter sig som självklart av de flesta. Min syn på vad en bra förälder är skiljer sig därmed rejält ifrån gängse uppfattning.

För mig är föräldraskapet, och hur det ska formuleras, mycket enkelt - det hela går ut på att förbereda sitt barn inför den framtid som väntar då det ska ta steget in i vuxenvärlden. Så enkel är målsättningen även om uppgiften i sig kan vara svår. Däremot så är INTE föräldraskap att rulla ut den röda mattan, servera räckmacka eller att curla. Att på olika sätt, vilka de än må vara, förhindra eller försena sitt barns utveckling och möjligheter till att bli ansvarsfulla och tänkande individer är inte att vara rationell så som förälder.

Att spara till sina barn, och öppet redovisa det för dem att så sker, är ännu värre. Jag har hört barn som skrutit för sina klasskamrater att de har si eller så mycket pengar att se fram emot. Jag har släktingar vars barn, som är i tonåren, som vet att de ha hundratusentals kronor på banken. Hur fick de dessa pengar? Vilken var motprestationen? Har de lärt sig pengars värde och hur värdet skapas? Nej, det har de inte. En stor fet otjänst serverad av deras föräldrar är det. En sann tjänst gjorde däremot Andrew Carnegie sina barn när han skänkte sin förmögenhet till allmännytta. Han menade att låta sina barn ärva överhuvudtaget skapade missriktad tillgivenhet. Skillnaden mot att spara till sina barn är hårfin.

Jag och fru Penning ägnar mycket energi åt att hjälpa våra barn till självständighet, vilket är nyckeln till förmågan att bli vuxen. Våra barn har tidigt fått ta beslut och konsekvenserna av dem. Att falla är helt i sin ordning så länge som man reser sig igen. Vi är restriktiva med materiella belöningar men frikostiga med beröm, kärlek, omtanke och byggandet av sann självkänsla. I sina liv står våra barn ensamma med världen framför sig väl medvetna om att mamma och pappa finns bakom, inte synliga men där, i kulisserna. Med rätten att agera, med möjligheten att välja, med risken att fallera och vetskapen om att hjälp och tröst finns nära. Att våga prova och att våga misslyckas hänger samman.

Att som förälder ha de finansiella musklerna för att hjälpa sina barn om så behövs är något helt annat. Att köpa sina barns kärlek genom att jobba extra för att ha råd till de där Converseskorna eller att nästan privatekonomiskt förblöda för att kunna åka till Mallorca med sina barn, för att 'alla andra' gör det, är det definitivt inte. Det finns föräldrar som går runt och skäms för att de inte har råd till att köpa den nyaste telefonen till sitt barn. Det här är precis vad som kan kallas missriktad tillgivenhet. Så mitt råd är att ge sina barn billiga skor, en tältsemester och en begagnad mobiltelefon kombinerat med det barnen egentligen behöver - dig och din närvaro, kärlek och omtanke, tiden och samtalet. Bygg samtidigt din egen privatekonomi stark, amortera bort lån och spara. Då kan du, om det behövs, hjälpa ditt barn med pengar i en oviss framtid. Men om du har lyckats riktigt väl i ditt föräldraskap kommer det att vara mindre sannolikt att det kommer att behövas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Till stora delar håller jag med dig om att man inte ska ge för mycket pengar osv tidigt till barnen.

    Men jag håller inte riktigt med om att man inte ska kunna ha ett sparande till barnen för att detta ska vara dåligt för dem.

    Uppfostrar man barnen på ett bra sätt så ska det heller inte vara något problem att de får en viss summa pengar. Sen om det handlar om stora summor kanske det kan vara bra att hålla det hemligt. Men om det är lite mindre summor som t ex räcker till ett körkort eller liknande ser jag inte det som automatiskt negativt.

    Att spara till barn ställer krav på föräldrarna att det görs på ett bra sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Distinktionen jag gör är att 'inte spara åt barnen' - inte att spara i sig för att stötta dem senare i livet. Det finns en liten men tydlig skillnad i det. :)

      Radera
    2. Skillnaden är enligt mig målet med sparandet. Är målet att spara så man har möjlighet att stötta dem senare så tycker jag inte att det är någon större skillnad ifall sparandet sker på ett konto i deras namn eller ett i sitt egna. Då är det ett sparande åt barnen.

      Sparas pengar med mål använda dem till annat i framtiden men kan tänkas tänka om skulle det kunna vara skillnad.

      Det jag tycker är att det kan vara bra med ett sparande som är direkt riktigt till barnen ifall man gör det på rätt sätt. Krav ställs på föräldrarna att uppfostra på ett sådant sätt att barnen lär sig goda värderingar osv. Då ska det i mina ögon inte vara något problem.

      Radera
  2. Jag tror att ens syn på att spara till barnen påverkas rätt mycket av under vilka årtionden man är uppvuxen. Mina syskon som är födda på 60-70 talet är uppvuxen i en tid där det fanns gott om okvalificerade jobb och när de flyttade hemmifrån var det inga svårigheter att få tag i en lägenhet. Samhället var socialistiskt, nästan komunistiskt. Är själv född på 80 talets början och har i unga dar fått se en förändring till ett mer individialistisk samhälle. Jag vet att det kommer att ta många år för mina barn att "komma in i samhället" om de inte får en "tjuvstart". Detta märks även i de värderingar som vi lär våra barn. Syskonbarnen får lära dig att de får bli vad de vill så länge de sköter skolan (går på lektionerna med medelbetyg), medan jag vill att mina barn ska se vikten av att inte nöja sig med detta utan ha större krav på sig själva då vi går med stormsteg mot ett samhälle där klyftorna ständigt ökar. Det gäller att komma med tåget så tidigt som möjligt (som ekonomibliggare vet du säkert även skillnaden mellan några år "hit eller dit" med ränta på ränta effekten). Den största vinsten är dock att man hinner ta tillvara på de få år man får på denna jord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att det behövs en "tjuvstart" . Jag fick tillbringa mina första år efter studierna i en förort med hög brottslighet. Man kunde inte ställa en cykel ute, bilar brändes upp, man vågade knappt gå ensam genom centrum kl. 18 på kvällen när butikerna stängt. Porten sparkades sönder då och då, läkarna på den lokala vårdcentralen pratade inte svenska, grannarna var uppe och skrek och hade släktfest halva nätterna och vi betalade deras hyra via en extremhög kommunalskatt.

      Så vill jag INTE att mina barn ska ha det. Vi lyckades komma ur det hela genom eget arbete men jag hade mått betydligt bättre utan den erfarenheten.

      Därför bosparar vi åt våra barn och sparar åt dem i vårt namn än så länge. Pengarna ska gå till insatser till bostadsrätter för hyresrätter i vissa förorter är inte roliga att bo i. Man kan lära barn pengars värde ändå utan att de ska bli utsatta för rån och misshandel.

      Radera
    2. Micke, en synnerligen tråkig framtid vi går till mötes om dina visioner blir sanna. :/

      Ekonomen, sådana erfarenheter vill ingen ha - men det har egentligen inget med sparande till barnen att göra. Att köpa en lägenhet till sitt barn är curling. Det kan finnas andra lösningar, så som att köpa en lägenhet och hyra ut den till sitt barn.

      Radera
    3. Kan inte hålla med om att det automatiskt är curling att köpa en lägenhet till ett barn.

      Där jag växte upp i ett mindre samhälle utan några större problem hade det absolut kunnat vara curling att köpa en lägenhet till mig. Men det hela handlar ju om hur omständigheterna ser ut.

      Curling är iaf enligt mig att föräldrar lägger sig i för mycket och "hjälper" till med pengar, gåvor, skyddande osv.

      Bor man då i ett riktigt hårt område där det bästa är att flytta ifrån så är det inte i mina ögon curling. Det är bra föräldrarskap. För det är ju inte förbjudet att lägga sig i. Det handlar ju om att lägga sig i lagom mycket. Annars skulle man t ex inte kunna lära ut grundvärderingar vilket jag tycker är självklart.

      Radera
    4. Kan tycka att när det väl är dags att köpa lägenhet så är uppfostringen ganska så över, och har man då ett ansvarstagande barn så kommer man inte förstöra det. Med det sagt så kanske det ändå är bäst att hyra ut bostaden åt barnet beroende på ens egna ekonomiska situation.

      Radera
  3. Håller till stor del med det Håkan skriver ovan, och även Micke har sina poänger i det han skriver.
    Vi sparar lite lagom till barnen i deras eget namn, dvs på bankkonton som de per automatik har bestämmanderätt över den dag de fyller 18.
    Förhoppningsvis har jag gjort ett tillräckligt bra jobb med mina barn, så att de ser värdet av pengarna och inte bara bränner dem på trams första halvåret.

    Gällande köp av senaste telefonmodellen, rätt märke på kläder osv så är våra barn så små än så de har inte kommit dit än.
    Mitt mål är ju att uppfostra dem till att sätta värde på annat än statusprylar, men jag är ju inte beredd att sätta sådana principer före mina barns trivsel i skolan. Jag ser därför framför mig att vi kommer gå en medelväg där det ibland blir "rätt" modell av sko/telefon/whatever, och ibland ett annat alternativ.

    /TE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vem har sagt att det är lätt att vara förälder. :)

      Jag vet en flicka som gav sina sparpengar, som föräldrarna sparat till henne, till sin pojkvän så att han kunder köpa en ny motorcykel. :O

      Att spara i barnens namn är enligt mig ingen bra idé. Lilla söta Totte är inte liten så länge till..

      Radera
  4. att amortera på sitt villa lån kan också vara att spara till sina barn, d.v.s om man amorterar mera än den buffert man måste ha för att renovera bort det löpande slitage som alltid uppkommer, ett minium på ett par procent årligen kunde nog vara ett bra mål för den försiktige.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, det känns som om du förstod mitt budskap. :)

      Radera
  5. Det du beskriver är en mycket fin barndom och uppväxt för barnen, samtidigt som man som förälder också mår bra av att leva utifrån en sådan medvetenhet att bottna i. Tack för fin läsning, och trevlig helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många tack och en underbar helg till dig. :)

      Radera
  6. Jag har valt att spara en del i fonder till mina två barn när de var mindre, i deras namn, utan att berätta något om några belopp alls förrän de nu är 17 och 19 år gamla. Det är inga jättesummor det handlar om. De har alltid fått göra rätt för sig och ta eget ansvar för barnbidraget sen de började sjuan. De har aldrig någonsin behövt be mig om extra pengar! Tvärtom har de sparat mycket på egen hand och känt stort ansvar, särskilt min yngsta dotter. Sen de började sjuan har jag inte sparat extra åt dem, men lagt in autogiro på 100 kr/månad från deras barnbidrag och berättat det för dem. Sen har de, nästan alla månader alltså valt att spara extra, ibland upp till 800 kr. Jag är mycket nöjd med att de inte bryr sig om märkeskläder, utan väljer efter vad de tycker är snygg och sitter bra. Det har de sparat mycket pengar på och det har aldrig varit några problem i skolan pga detta.

    SvaraRadera
  7. Är skillnaden så stor? Om man sparar och kan tänka sig att hjälpa barnen när de behöver det? Eller säga att man har ett sparande till barnen? För mig blir innebörden densamma. Jag sparar till barnen, men i mitt namn. Men! Det är ändå pengar som avses för barnen. Att jag sparar i mitt namn, är för att jag ska kunna styra. Min tanke är att de ska slippa ta studielån. Varje månad tänker jag att ge dem motsvarande vad lånedelen är från CSN. Jag tycker inte att detta är att curla, bara ett sätt att undvika att mina barn går ut i livet med skulder. Mina barn, som ännu är små, ska minsann få sommarjobba och spara pengar precis som jag själv har gjort. Ett sparande till barnen behöver på intet sätt innebära att barnen får allting serverat. Så tänker jag iaf.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns en viktig skillnad, det anser jag.

      Radera
  8. Håller med både Håkan, Micke och Penning. Tycker spara till barnen känns ganska underligt, men kan inte förneka att det kan bidra till mer trygghet om pengarna används på rätt sätt och här kommer uppfostran in.

    Jag är själv uppväxt på 80-talet då trygghet var en självklarhet i det här landet, var utomhus i princip alltid. Idag måste jag konstatera att samhället är helt annorlunda och utvecklingen ger mig ingen tröst. Jag vill verkligen inte curla bort mina barn men vill samtidigt skämma bort dom med trygghet och kärlek och bidrag till boende i ett anständigt område kan faktiskt hjälpa till med det. Det är ren självbevarelsedrift och jag gillar inte samhällsutvecklingen.

    Balder

    SvaraRadera
  9. Jag vill påpeka att jag inte avser att ge pekpinnar i denna fråga. Däremot vill jag gärna att föräldrar får upp ögonen för frågan. Det är inte självklart att det ska sparas till barnen på sådana sätt så som bankerna gärna vill framställa det. I grunden så är det ju hur man uppfostrar sitt barn som är det väsentliga. Men att det är en viktig fråga att fundera kring på egen hand, det är det. På tok för många unga av idag är inte flygfärdiga trots åldrar uppåt trettio år - skrämmande.

    SvaraRadera
  10. Jag håller med dig på varje punkt. Naturligtvis känner jag en respekt för varje förälders önskan att ge sina barn allt man har möjlighet att ge, men jag tror samtidigt att materiellt givande riskerar att skapa passivitet. Och det har inget barn nytta av. Jag har själv funderat mycket på det här den senaste tiden och kommer snart att skriva ett inlägg i ämnet.

    SvaraRadera
  11. Vi sparar till barnen genom ett månadssparande i Avanza Zero. Till tonårsbarnen har vi sagt att de får pengarna på sina 18-årsdagar om de fram tills det hållit sig ifrån att pröva alkohol, cigaretter och droger. Tanken är att de ska ha ett bra argument mot sina kompisar den dag de känner sig utsatta för grupptryck att prova något av ovanstående. Vi tror att det är ett ganska starkt argument för en tonåring att kunna säga: "Jag vill inte prova för då förlorar jag flera tusen kronor!". En annan tanke bakom sparandet är att lära barnen om aktiemarknaden, fonder, månadssparande etc. Vi vill att barnen växer upp och blir ekonomiskt kunniga. En tredje tanke är förhoppning om att summan pengar blir större än om vi hade valt ett klassiskt räntesparande.

    SvaraRadera
  12. Barn kopierar, gör som du. Är du sparsam och försiktig med utgifter och har mycket vardaglig kontakt med dina barn har de stora chanser att klara sig bra. Att lära sina barn att vara självständiga samtidigt som du själv är osjälvständig genom att göra som alla andra funkar inte så bra.

    Att stötta barn när de ska skaffa eget boende är bra men istället för att sänka pengar kan du borga för ett lån i banken. Då blir det på riktigt och tydligt att ett lägenhetsköp får konsekvenser.

    SvaraRadera
  13. Det finns ju faktiskt inget som säger att barnen ska få pengarna i näven på sin 18-årsdag. Tvärtom faktiskt, behöver dom nånsin få veta? Varför inte 'strössla' lite pengar som hjälp i olika situationer och på så sätt bestämma att pengarna går till något vettigt? Syftet som jag ser det är inte att ge dom en klumpsumma att själva hantera villkorslöst, utan snarare att öronmärka sina egna besparingar till barnen i situationer där det behövs.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg