Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Alltid kvalitetstid

Liv och levnad - det svenska språket är rikt på uttryck kring livet och dess innehåll. Det finns väldigt många ord med liv i, och då menar jag uttrycket 'liv'. Till exempel livslust och livlig, livsandar och hemliv, livsstil och livstid. Det är väl himla bra att livet har så många facetter och färger. Vi andas, vi lever allesammans även om vi kanske inte ger full uppskattning åt detta under i tillräcklig utsträckning.

För att vara död är det betydligt mer sannolikt att en människa är. Det säger sig självt - vi är ju trots allt döda under betydligt längre tid än vad vi lever. Både liv och död är naturliga tillstånd men jag undrar allt hur vi moderna människor förhåller oss till den där oundvikligt kommande döden? Vi talar inte gärna om den. Det är obekvämt och kvalfullt. Döden är så som ord är inte så kul. Eller vad sägs om dödsdans, dödsförakt, stendöd och halvdöd?

Liv, död och tid hör samman. Vår stund på jorden är ett stycke tid och våra upplevelser i denna stund är också tid. När vi människor talar om att vi vill nyttja vår levnadstid tid bättre, jobba mindre, ägna mer tid åt familj och vänner eller att förverkliga oss själva så är detta ett uttryck för vår medvetenhet kring döden. Vi vill hinna med mer än vad vi känner att vi gör. Det skapar stress och otålighet, kanske frustration. Och vi tappar bort njutningen, förmågan och upplevelsen.

För det som vi så gärna vill ha, den så kallade kvalitetstiden, kan inte existera utan ställtid, den tid du behöver för att komma in i rätt känsla. Ställtid är helt nödvändig för att kunna njuta av kvalitetstid. Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om - också i ditt inre. Det mesta blir bättre gjort och roligare om du får den ställtid du behöver. På de bästa dagarna jag själv har är all tid kvalitetstid, även ställtiden. Allt av värde är värt att göra långsamt nog för att hinna njuta av det.

Vi jagar tid - så säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om. Så skriver Bodil Jönsson i sin skrift 'Tio tankar om tid'.

Tid utan innehåll är inget värt. Tid utan innehåll är detsamma som dödtid. Som att sitta i dödens väntrum. Så sluta jaga tiden, den finns redan hos dig och vill inget hellre än att du omfamnar den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg