Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Au revoir Simone

Dagen efter storm. Inget bedrägligt lugn utan regn i sidled och fortsatt blåsigt. Simone har dragit vidare i försvagat skick. Det skånska landskapet ter sig sönderblåst. Träden står kala, fälten är våta och fyllda med gulbruna blad och ting ligger där de inte borde - studsmattor, presenningar, skyltar och mycket mer. En gammal lada har imploderat. Försäkringsbolagets företrädare står bredvid och talar i sin mobil samtidigt som han med uppdragna axlar försöker skydda sig mot det kalla regnet. Nej, Skåne är sällan en vacker syn dagen efter höstens första storm.

Så jag säger hej då till Simone - på samma vis som jag säger hej då till min inre storm. Åtminstone för denna gång. För det har stormat friskt inombords. Livet som heltidsarbetande förälder med barn i olika stadier av utveckling där tiden ständigt och jämnt känns knapp spelar stor roll för den inre väderleken. Det har helt enkelt varit svårt att finna en läsida i tillvaron, en skyddad plats där en solstrimma kan titta fram mellan de upprivna molnen. Istället så har det mestadels varit ett kallt, stickande regn i ansiktet och en snålvind vinande kring kroppen. Men nu stundar det bättre väder.

Aktieportföljen är säkert förtöjd i hamn och fondportföljen uppdragen på land. Inga större överraskningar kan göra något med dem. De sista viktiga projekten på jobbet avslutas idag och sedan är det dags för en veckas semester långt bort från Sverige och hösten. Det behövs lite ljus på mig. Allt ljus på mig.

Nu vänder jag rygg åt allt i vardagen. Tankarna kommer inte vara någon annanstans än där och då. Familjen kommer att kunna umgås helt utan krav, stress eller tvång. Inget jobb och ingen skola - en stund i frihet. Det lär vara tyst och stilla här på bloggen. När Per är borta råder frid. Ekorrhjulet rör sig inte alls. Inte än på en vecka.

Au revoir Simone är ett popband från New York och väl värda att lyssna till.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg