Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Inte alls

Ångest kan finnas på många sätt. I år tror jag den började med de braskande reklamannonserna som dök upp i tidningarna där annonsörerna med olika förtäckta budskap om julefrid, flämtande juleljus och familjehelg egentligen bara vill få mig att konsumera fler och mer saker att packa in som julklappar. Ja, ordet julklapp används oerhört frekvent i annonserna. Finns det ingen reklammakare därute som har lite sura uppstötningar kring sitt arbete?

Hjulen måste ju rulla, det är så det fungerar idag. Vi måste konsumera för att företagen ska tillverka och jag ha kvar mitt jobb. VD och ekonomichef mässar med diagram och grafer kring marknadsutveckling, försäljning, marginaler och potentialer allt medan jag sitter där och istället tänker på att nya vindrekord ständigt slås och vädret är mildare än någonsin. Jag tänker på mina barn och andras barn och de kommande generationerna. Vi fortsätter att blunda och köra vidare i hopp om att den globala uppvärmningen inte kan störa vår tomtebolycka.

Ja, vissa fortsätter att flåsa fram i stora SUV till och från jobbet utan att tänka på annat än sin karriär och sin plånbok, jag ser dem varje dag. Jag puttrar själv fram i en liten lådbil men har ändå avgasångest - varför vill eller kan inte företagen göra mer för att vi ska kunna jobba på distans?

Julen i sig ter sig alltmer dopad och likt blådunster i ögonen. Vi försöker glömma en stund vår världsomfattande kris och gömma oss i en Jenny Nyström-idyll med vit snö, en tindrande nordstjärna och slädfärd med bjällror. Det är människans förbannelse och välsignelse samtidigt - vi blundar och förtränger tills det är djupt allvarligt och först då agerar vi för vår överlevnad. Det är märkligt men fascinerande.

Alla prylar som vi snart ska räcka över till varandra - borde vi inte lägga mer omsorg i år kring dessa så att att de är klimatsmarta, har en lång tids nytta och nöje, kan återvinnas eller ges nytt värde i andra hand? Skippa allt plastskräp som färdats från Kina, inte köpa de saker som bara ska köpas för köpandets skull och istället skänka något vi lagt eftertanke kring - som vi tror verkligen kommer till glädje? Där julklappar inte handlar om en viss summa pengar per person.

De som verkligen har is i kistan - skippa julklapparna helt. Låt var och en konsumera det de vill ha eller behöver i mellandagsrean. Eller inte alls.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Mycket bra inlägg! Tyvärr ifrågasätts ekonomiska logiker i allt för liten grad idag. Vi behöver tänka om. Jag delar ditt ifrågasättande!

    SvaraRadera
  2. Många bra tankar, tror dock att det är en omöjlighet med dagens ekonomiska system.
    Frågan är hur vi rubbar en väl oljad maskin som dagens ekonomi är, även om vi ibland får kriser då och då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagens ekonomiska system kanske imploderar tidigare än vad vi tror?

      Radera
  3. Sedan många år har vi skippat julklappar till varandra. Vi har en julstjärna som lyser och gör lite enkelt julfirande. Tonvikten ligger vid härliga brasor i kaminen; vi samlas kring elden och umgås utan någon stress. Lite enkel julmat bara. Tycker detta är underbart skönt, vi riktigt njuter av att SLIPPA köpa julklappar och hetsa i december. Känner inte att jag avstår något heller! Hade vi barn hade vi förstås givit dem några klappar. Men inte några stora saker - och inte med lånade pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Julen ska vara lugn och skön - det låter som ni hittat friden.

      Radera
  4. Sjukt bra skrivet Per.
    Mvh TMP

    SvaraRadera
  5. Jag gillar tanken på att ge. Men mer i att jag som har mycket ger till de som behöver, inte att ge bara för att någon ska få. I år stödjer jag olika organisationer (http://kvinnatillkvinna.se/stod-oss/jul/) och planterar träd. Ger av min tid till min familj istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ge tid måste vara den finaste gåvan. :)

      Radera
  6. Hej, jag tycker om din blogg som jag hittat nu när jag också mittilivet kommit på att Spara har sina poänger gentemot Slösa. Dessutom har mina inkomster halverats - men mitt liv berikats oändligt - då jag sent i livet fått barn. I år blir mina julklappar utom till barnen - mina o andras - att ge till Stadsmissionen. I Sthlm där vi bor har de den fiffiga idén att ge bort en ganska snygg symbolisk nyckel för varje hundring de får till sin verksamhet för hemlösa. Denna röda nyckel kan man i sin tur ge bort till dem som man vill ge julklapp till. Lite fånigt med denna symboliska nyckel kanske men en bra utgångspunkt för samtal i familjen om att ha och att inte ha, om konsumtion, och om att dela med sig. Jag säger så här till mottagarna, att jag önskar jag kunde ge er världens finaste julklapp, för att jag tycker så mycket om er, men det "har jag inte råd med". Därför gick mina julklappspengar dit de faktiskt också behövs mera och kanske gör lite extra nytta. Jag hoppas det glädjer er med mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha, Magdalena. Och en riktigt god jul! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg