Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Jobba, äta, sova, dö..

Var på en fest i helgen som passerat där en hel del ansikten var obekanta. Som vanligt vid dylika tillfällen är ett av de allra första samtalsämnena som poppar upp det som handlar om yrkeslivet. Eller jobbet, helt enkelt. 'Och vad jobbar du med?' är den vanligaste av de vanliga frågorna som ställs.

Det talades om yrken, karriärer och erfarenheter ifrån arbetslivet. Jag noterar ofta att det är viktigt att ge ett intryck av att man är framgångsrik i det man gör och att man ska ge sken av att ens arbete inte är ovidkommande utan kritiskt för verksamheten. Men jobb är det centrala, mycket mer sällsynt är samtal kring hur man ska slippa jobba. Det hade jag mycket hellre talat om.

Att det ska vara så oerhört viktigt att jobba, det är då en väl cementerad myt. Själv vill jag ju inte jobba i den bemärkelsen att det ska vara tvingande. Jag arbetar för slantarna och inget annat. Hade jag inte behövt jobba mera imorgon så hade det varit den dagen jag också tog chefen och kollegorna i hand och klev ut genom dörren.

För vill vi alla ha ett jobb? Är jobbet vägen till jämlikhet? Behövs alla jobb? Ja, frågorna är många. 'Arbetslinjen' har för mig blivit alltmer ihåligt ekande. Det ska löna sig att arbeta, absolut. Men för den sakens skull behöver vi väl inte arbeta oss till döds? De som har jobb arbetar ofta för mycket och de som saknar jagas med blåslampa. Ämnet är väl värt att debattera.

En antologi vid namn 'After Work - farväl till arbetslinjen' har nyligen släppts av Verbal Förlag. Ett gäng olika författare diskuterar möjliga alternativ så som arbetstidsförkortning, friår och medborgarlön. Det finns absolut anledning att vara kritisk till jobbet så som institution. Att inte arbeta mer än vad ens behov kräver är väl utmärkt? Detta eviga kretslopp av arbetsveckor, några ynka semesterdagar och ett fixt antal arbetstimmar är så oerhört gammeldags.

'Vi ska inte vila för att bli bättre arbetare, för att bevara familjen. Vi ska ha mer fritid för att få vara slackers, titta på tv, vara dagdrivare, ägna oss åt hästhoppning, sortera böcker i färgordning eller bygga en rymdraket. Vi ska ha mer fritid för att göra precis vad vi vill, för att vi vill.' Så skriver en av antologins författare, Linn Spross. Ja tack, säger jag.

'Vad är en människa, och är tanken att vi ska springa runt i ett ekorrhjul tills vi kolar vippen? En normal arbetsvecka är 40 timmar och har varit sedan 70-talet. Redan då blossade kritiken upp, men lite har hänt sedan dess. I Sverige arbetar vi fortfarande åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. I tillägg är arbetslösheten hög, villkoren sämre och kravet på en ständig tillväxt är inte heller hållbart ur en miljösynpunkt. Det är svårt att rucka på arbetslinjen eftersom att den är så djupt rotad i samhället', säger Kristian Borg, redaktör till antologin.

Jag beklagar, statsminister Reinfeldt. Jag vill inte det här som du vill. Jag vill visserligen stå på egna ben och försörja mig själv - men inte nödvändigt av arbete. Jag både vill och kan göra en insats för vårt samhälle men inte bara så som skattebetalare. Välfärd är inte detsamma som att knega till dryga sjuttio år om man inte vill. Eller vad säger du?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Det är lustigt det där. Jag arbetar inte längre utan lever på avkastningen numera. Är ett väldigt känsligt ämne och brukar säga att jag är ekonom för slippa bli utfryst eller få för mycket uppmärksamhet av folk man inte känner. Det blir aldrig perfekt kan man väl ialf konstatera ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan så klart sticka i ögonen. :)

      Radera
  2. Man får skilja på privatekonomin och samhällsekonomin. Det som är bra för mig är inte nödvändigtvis bra för hela landet. Själv vill jag kunna leva på mitt kapital, men för att det kapitalet ska avkastning måste ju andra jobba :)

    Mycket handlar också om en inställningsfråga. När jag tänker på min ekonomiska framtid ser jag mig hellre som ekonomiskt oberoende än att jag går i pension i förtid. Ändå kan det sägas vara samma sak.

    Jag är inte heller avundsjuk på människor som jobbar hårt och har höga löner. På sätt och vis kan jag se dem som de stora förlorarna. Förutom att de jobbar mest, så betalar de mest skatt. Och inte nog med det, de får ut sina inkomster på det sätt som ger absolut minst kvar efter skatt. D.v.s. i form av löner över brytpunkten för statlig skatt resp värnskatt. Och allt detta arbete gör de dessutom (oftast) åt någon annan i sin egenskap som anställd!

    Som egenföretagare kan jag styra över min tid och delvis flytta pengar från arbetsinkomst till kapitalinkomst. Jag kan också spara i bolaget istället för att sätta av till pensionsfonder med bibehållen flexibilitet samt numera lägre skatt på såväl arbete som bolagsvinst medan pensionsskatterna är i stort sett oförändrade. Detta har gjort att jag känner mig rikare än jag egentligen är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng där - hög lön, mycket arbete, lite tid..

      Radera
  3. Lite off topic här: Jag vet inte om du läser "Early Retirement Extreme"-bloggen men det finns en rätt bra sammanställning av kassaflöden som jag ibland kommer att tänka på när jag läser din blogg.

    Bloggarens poäng är att det ibland kan vara svårare att gå från medelklass till rik än från fattig till rik, och det stämmer rätt väl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag följer denna blogg. Hans enkla diagram är dräpande. :)

      Radera
  4. Själv brukar jag säga att jag är kapitalinkomsttagare. Brukar alltid få många att se ut som fågelholkar:). Bra inlägg för övrigt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg