Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Nytt års inledning

Börsåret har inlett nedåt även om vi idag ser en liten positiv rekyl. Att det finns så mycket psykologi och armsvett i detta spel, det vet vi om. Till och med en sådan bagatell som ett årsskifte kan spela stor roll. Se bara på mig själv som sålde av eller om man så vill - fegade ur med ungefär 30 % av kapitalet. Djuplodande analyser eller spådomar i kaffesump hjälper föga när Mr Market svettas och våndas. Det är endast de med en trygg långsiktighet som gäspar. Att jag för egen del ska göra få affärer är mitt nyårslöfte - vindflöjeln är nedmonterad.

Något som tycks fortsätta att stiga i en spirande optimism är hushållens lån. Vi har fått ytterligare lägre räntor att låna till och vi fortsätter att låna mer och mer - inte i oförminskad styrka utan snarare i ökande. Procenträkning är ju förrädisk i sig - i november 2013 lånade ytterligare 4,9 % på årsbasis vilket är samma nivå som oktober, men mer pengar i kronor räknat. Skuldkvoten puttrar vidare uppåt trots tidigare rekordnivå. Jag har aldrig tyckt att det är riksbankens uppgift att parera för människors lust att låna men det är djupt olustigt att  trenden aldrig tycks bryta ned.

Först ut i en konjunkturvändning anser sig bilhandeln vara som förväntar sig fler och mer bilar sålda under det nya året. Jag undrar jag hur resonemanget går i stugorna? Nu är räntorna låga, nu köper vi en ny bil? Företaget Hedbergs lockar ju nu med 1 procents ränta på ett bilköp. Vad blir det, då? En ny Ford Fokus och endast ettusen sjuhundra kronor i årsränta! Och 4 718 kronor i månatlig amortering. I tre år. Nej, förresten - läs det finstilta. Uppläggnings- och aviavgift och vips så är räntan 2,39 % istället. Då blev det 4 060 kronor i ränta om året. Fult, Hedbergs. Jag tycker bara att bilar är dyrt. Dyra att köpa och dyra att äga. Hade jag kunnat hade jag inte haft någon bil. Ska jobba mot det i framtiden. Bilhandeln säljer ingen bil till mig detta år heller.

Under 2014 säger mig min kalkyl att den privatekonomiska balansen ska förbättras med 217 568 kronor vilket då är ungefär 9 % i rätt riktning, inga 4,9 % i utförlut. Jag gillar Lundaluppens kommentar på min årssummering - att motvind byts mot med medvind. Medvind gör då allt lättare. En allt större lånekropp blir också allt tyngre att bära när räntevinden blåser snålare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg