Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Till rätta

Inget skämt så långt ögat kan nå denna första april, en dag som bara blev en förlängning av de senaste dagarna av vårväder. En dag som denna där jag passerat Dalby som är en pendelort strax bortom Lund. För något år sedan fanns det i mitt sinne att ett nybyggt hus i Dalby kunde vara ett gott alternativ till lantlivet som vi önskade ända. Pråliga broschyrer med vackra hus och inritade figurer föreställande lyckliga människor är förförande - att ett så omfattande avgörande som köp av en bostad kan paketeras så enkelt, så självklart är imponerande och förskräckande.

Idag tog jag en promenad i det område som heter Påskagänget och insåg snabbt att saga är sällan verklighet. Personlighet finns inte där. Allt är snörrätt och tillrättalagt. Det ser ut som om det är en - broschyr. Inte ens med lupp kunde jag skönja skillnader mer än i kulör på förrådsbyggnader. Jag undrar allt om de trivs, de som bor här?

Jag kände mig ganska uttittad på min färd genom området. Inte så konstigt, kanske, då det är öppna vidder med kämpande, låg växtlighet som en dag ska göra tillståndet lummigt och grönt. Det lär dröja ett tag, är jag rädd.

Idag borde jag ha gjort ett månadsbokslut men så blev inte fallet. Istället har min tid ägnats åt ett spännande projekt som antingen blir en ren, skär förlust eller kanske, kanske en stadigvarande inkomst. Jag lär återkomma i ärendet.

Ett litet flämtande ljus på en imaginär tårta blev det dock noterat i loggboken - etthundratusen kronor har amorterats bort på det ofantligt stora bostadslånet. Eller 4 procent om man vill räkna så. Eller att det gått 28 minuter sedan midnatt på resan till high noon. Några mörka timmar återstår innan gryning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg