Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Den bästa dagen


Att vara människa är inte alltid så enkelt. Ja, eller är det någonsin det? Det är väl något i vår natur som gör att om det inte finns några problem så skapar vi dem. Bagatell för någon kan vara väsentligt för andra. Ett otrevligt besked tenderar att överskugga de flesta småbekymmer. Allt handlar om kontraster och värdering. Att födas rik, frisk och högättad kommer inte att vara problemlöst, lika lite som att födas fattig, sjuk och kastlös - bekymren är bara av olika dignitet.

En klok person sa en gång att problem endast är de saker som vi vill åtgärda men inte har förmågan till - allt annat blott uppgifter att ta oss an. Synsättet tycker jag är ganska befriande. Det skapar en tydlig linje mellan sanna bekymmer och sådant som vilja och ansträngning kan lösa.

Jag känner mig själv allt för väl, har lätt för att se tråkigheter i sådant som andra knappt märker. Jag behöver anstränga mig för att se ett stökigt tonårsrum så som något glädjande och positivt - en dag inte långt från nu är det ett tomt rum då en ung människa lever sitt liv vidare på egen hand. En regnig dag är lätt att vecka pannan inför när det ska dukas utomhus trots att det är en dag värd så oerhört mycket då timmarna obönhörligen förflyktigas - en glad sammankomst inomhus är inte sämre då vårregnen passerar.

Det slog mig häromdagen att detta som är dessa dagar och veckor kanske kommer vara den tid i mitt liv som jag kommer att se tillbaka på som den bästa tiden i mitt liv. Jag kan inte veta det nu men det kan mycket väl bli så. Det gäller oss alla. Vi värdesätter mest troligt inte de dagar som var, är eller som kommer tillräckligt väl trots att de i våra minnen kommer att vara de bästa dagarna. Vår tid är ändlig och vi åldras med allt vad det innebär. För varje dag som passerar tillhör morgondagen mig lite mindre och kommande generationer lite mer. Sannolikheten för att min bästa dag redan passerat ökar i takt med att livets timmar tickar på.

Den bästa dagen är kanske den som jag vaknar till imorgon? Jag ska anstränga mig inför den och göra mitt bästa i att vara mitt i den, närvara och insupa den, detaljstudera och känna den med alla sinnen. För jag vill verkligen inte att den bara ska passera stilla och obemärkt förbi, den där bästa dagen i mitt liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg