Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Den bästa dagen


Att vara människa är inte alltid så enkelt. Ja, eller är det någonsin det? Det är väl något i vår natur som gör att om det inte finns några problem så skapar vi dem. Bagatell för någon kan vara väsentligt för andra. Ett otrevligt besked tenderar att överskugga de flesta småbekymmer. Allt handlar om kontraster och värdering. Att födas rik, frisk och högättad kommer inte att vara problemlöst, lika lite som att födas fattig, sjuk och kastlös - bekymren är bara av olika dignitet.

En klok person sa en gång att problem endast är de saker som vi vill åtgärda men inte har förmågan till - allt annat blott uppgifter att ta oss an. Synsättet tycker jag är ganska befriande. Det skapar en tydlig linje mellan sanna bekymmer och sådant som vilja och ansträngning kan lösa.

Jag känner mig själv allt för väl, har lätt för att se tråkigheter i sådant som andra knappt märker. Jag behöver anstränga mig för att se ett stökigt tonårsrum så som något glädjande och positivt - en dag inte långt från nu är det ett tomt rum då en ung människa lever sitt liv vidare på egen hand. En regnig dag är lätt att vecka pannan inför när det ska dukas utomhus trots att det är en dag värd så oerhört mycket då timmarna obönhörligen förflyktigas - en glad sammankomst inomhus är inte sämre då vårregnen passerar.

Det slog mig häromdagen att detta som är dessa dagar och veckor kanske kommer vara den tid i mitt liv som jag kommer att se tillbaka på som den bästa tiden i mitt liv. Jag kan inte veta det nu men det kan mycket väl bli så. Det gäller oss alla. Vi värdesätter mest troligt inte de dagar som var, är eller som kommer tillräckligt väl trots att de i våra minnen kommer att vara de bästa dagarna. Vår tid är ändlig och vi åldras med allt vad det innebär. För varje dag som passerar tillhör morgondagen mig lite mindre och kommande generationer lite mer. Sannolikheten för att min bästa dag redan passerat ökar i takt med att livets timmar tickar på.

Den bästa dagen är kanske den som jag vaknar till imorgon? Jag ska anstränga mig inför den och göra mitt bästa i att vara mitt i den, närvara och insupa den, detaljstudera och känna den med alla sinnen. För jag vill verkligen inte att den bara ska passera stilla och obemärkt förbi, den där bästa dagen i mitt liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg