Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Mest ensam av alla


Det finns en val därute i havet som är ensam. Hon är inte som andra bardvalar. Till skillnad från de andra har hon inga vänner. Hon har ingen familj. Hon tillhör ingen hjord. Hon har ingen älskare. Hon har ingen alls.

Hon sjunger med två till sex sökande rop som vart och ett ljuder i fem sekunder. Men hennes sång är olik andra bardvalars sång. Hennes sång är unik. Medan alla andra av hennes släkte kommunicerar med mellan tolv och tjugofem Hertz sjunger hon i femtiotvå. Inga andra valar kan höra henne. Vart och ett av hennes desperata kontaktförsök förblir obesvarade. Varje rop ignorerat. Och med åren och alla hennes ensamma sånger blir hon allt sorgsnare och frustrerad, allt mer desperat.

Vetenskapsmän har följt denna val, som kallas just 52 Hz, sedan 1992. Hon sjunger ensam och färdas ensam. Hon fortsätter att sjunga trots allt. Ännu har ingen sett valen men en dokumentär om 52 Hz håller på att spelas in - 52: The Search for the Loneliest Whale in the World - som förhoppningsvis ska ha premiär under 2015.

Mänskligheten fascineras av 52 Hz och hennes grymma öde. Ofrivillig ensamhet är tragisk och sorgesam. Att bli ignorerad eller förbisedd är grymhet av stora mått. Att inte ens höras eller upptäckas av andra detsamma som djup olycka. Likt valar är vi sociala varelser. Så låt oss därför alltid bjuda in och aldrig frysa ut. Välkomna istället för avvisa. Omfamna och inte stöta bort. För ingen vill vara mest ensam av alla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg