Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Överrumpla


Agnes Lings fantastiska Tankar för dagen har jag dristat mig att teckna ned. Agnes fångade verkligen det som vi alla tvingas inse, förr eller senare. Att klockan tickar på oavsett vad vi ägnar vår tid åt.

Häromdagen fick jag visa leg på systembolaget. Jag log brett, som en munruvare, och räckte sedan fram min höga ålder. Mannen ögnade igenom siffrorna, kippade efter andan och tänkte kanske lite på sjuttiotalets oljekris, Henry Kissinger och Torbjörn Fälldin. 'Ja, du ser ju hur svårt det kan vara' sa han generat och lämnade tillbaka mitt leg.

På vägen därifrån så avtog sakta mitt leende, för tanken på att jag utifrån skulle kunna misstas för tonårsnära var inte helt bekväm. Såg man inte min erfarenhet? Min tyngdpunkt? Den som blir lägre för varje år och som får mig allt stadigare att möta människorna och världen? Jag har varit i arbetslivet till och från i snart tjugo år, jag har läst spansk prosa och medicin, blivit utskälld av Pinochets sonson, fött tre barn, mist anhöriga, fått hjärtat splittrat och omgjutet - det vill jag faktiskt ha lite cred för. Och ändå blev jag först så himla glad, för ungdom går före i kön - alltid. Gärna erfarenhet och kunskap men nåde dig om det syns på utanpåskriften. Vi ska sträva efter att i det yttre vara ett oskrivet blad. Och nog strävar man alltid.

Varje nytt år är ett år förbi. Det är en förlust och ett avsked och något nytt att upptäcka på samma gång. Smygande tvingas vi till avsked av vårt yngre jag och det klöser alltid - mer eller mindre. Barn kan ju ha perioder där de till och med har svårt att skiljas från sina egna kroppsvätskor. Så att de bryter ihop när de snyter sig. För mig gick en skälvning genom kroppen då jag efter ett antal intensiva år med studier och småbarnskaos insåg att jag var över trettio. Jag hade snutit tjugoårsåldern ur näsan och nu stod jag där och stirrade ned i näsduken. Just då kunde jag bara se allt som var förlorat. All framtid var inte längre framför mig. Jag skulle inte bli proffsdansare, utrikeskorrespondens OCH lovande. Just det! Jag kunde inte längre vara lovande.

I mångas ögon, och inte minst mina egna, så var jag förbi och jag gick runt i ett tillstånd av förlust. Förlorade mig i fåran som löpte ifrån näsvingen ned till mungipan. Men inte bara jag kämpar emot den orubbliga premissen att allt är stadd i förändring. Vi vet vad vi haft men aldrig vad vi får. Och så döden, den är lika orubblig den. Självklart finns doften där av livets slut i linjerna kring ögonen, den stela lårmuskeln och den knastrande höften. Men.. ..den säger också att vi levt och fortfarande är här. Ju fler rum vi kliver in i och ut ur desto större hus.

I tjugoårsåldern skulle man vara lovande, ett hopp för framtiden. Som ung ska man vilja mycket, och med högt huvud och glad hästsvans förväntas man sprida hopp omkring sig. Jag kände ofta att jag skulle vara allt jag kunde vara, och lite till. Inte sällan behövde jag uppfostras också, veta min plats, veta allt och veta hut. En del ville bara titta, andra röra. Och när man kryssar fram mellan andras förväntningar är det så lätt att glömma bort väderstrecken, veta vad man själv vill.

Men när man blir äldre vill inte lika många lika mycket runt omkring en. Inga pengar satsade på att jag placerar mig bland de tre första i loppet. Inga sönderrivna lotter kastas bort i besvikelse på läktaren om jag bryter. Nu får jag fortsätta, bäst jag vill, i vilken riktning jag vill. Och sen är det ju så att om blickarna vänds bort från en - är det lättare att överrumpla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. Tack för en bra morgon läsning :)

    SvaraRadera
  2. Muy bien escrito. Sobresaliente!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Muchas gracias y muchos gracias a la autora Agnes. Corrija? :)

      Radera
  3. Nada se pierde con vivir och vad annat kan man göra än att bli äldre? Samma författare som jag citerar ovan förband även tiden innan man fötts med döden. Således frukta inte döden, ty du har redan varit död mycket längre än du levat. Den tid vi får här på jorden är knappt en liten fjärt. Vet inte om det är trösterikt eller deprimerande faktiskt, men sedan jag slutade se på mig och mitt liv med djupaste allvar har viss sinnesfrid inunnit sig.

    Mycket bra tankar du skriver ned, jag önskar mer människor tog sig tid att stanna upp, filosofera, förkovra sig i litteratur och mänsklighet. Mindre ekonomi, mer mänsklighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett liv är blott ett tomtebloss. Har jag själv hittat på så tanken lär inte gå till historiens stora citat. :D

      Men som du skriver.. ..att nå sinnesfrid är överordnat allt annat och den kommer med till de flesta med tiden.. ..men inte sällan på tok för sent.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg