Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Räcka till


Att lära sina barn vad pengar är, hur de uppstår i en privatekonomi och dess värde är inte lätt för föräldrar av idag. Kontanter är inte så självklart längre. Att högtidligt överräcka en blank peng eller ovikt sedel gör sig inte. I vår familj har det inte fungerat att fortsätta med reda pengar, inte sedan vi alltför sent insåg att femtioöringarna i tioåringens sparbössa var passé som betalningsmedel. Och när sedlarna inte längre fick plats i hans spargris så satte jag sonika in dem på ett konto till honom i banken och började sedan att överföra hans månadspeng dit. Där har han nu drygt niotusen kronor i hopsamlade månadspengar som bara är abstrakta siffror och inget mer.

Dottern fick vid tretton års ålder ett konto med en Maestro-kort kopplat dit och där sattes hennes månadspeng in. Jag tror inte hon har fått kontanter på evigheter. Hennes sommarjobb genererade drygt fyratusen kronor som också hamnade där och nu i och med hennes debut på gymnasiet kommer hon att få studiebidraget insatt där också - inga riktiga slantar utan blott siffror.

Allt färre svenska barn får vecko- eller månadspeng. Därmed försvinner en stor del av skolningen i att hantera och bemästra pengar. Jag är övertygad om att barn, eller framförallt tonåringar, behöver lära sig pengars värde via sina egna misstag. Hellre en tonåring som inser att månadspengen inte räcker till allt än en tjugofemåring som får sin egen, första betalningsanmärkning i födelsedagspresent. Föräldrar har ett ansvar och det är i sig ett mycket viktigt sådant.

Så fortsätt att ge era barn ansvar i sin egen lilla privatekonomi. Vår tioåring får idag 200 kronor per månad och han sparar det mesta, han tycks inte vara överdrivet intresserad av konsumtion - så här långt. Dottern får nu sitt studiebidrag vilket ska räcka till det mesta - kläder, nöjen, smink, mobiltelefoni och liknande. Det ska bli spännande att se hur det går framöver. Jag hoppas att hon står pank en dag då hon verkligen behöver köpa något, den lektionen vill jag bjuda henne på - eftersom jag önskar att jag hade fått den långt tidigare i min ungdoms dagar.

Idag är det så mycket lättare att hitta bra information för ungdomar, inte minst sidan Ung konsument vilket jag tycker är en strålande kanal. Våra barn av idag är helt enkelt klokare och mer välinformerade än vad min generation var - och det är en välsignelse. Snabba krediter och enkla mobillån fanns inte på min tid medan barnen av idag måste värja sig på ett helt annat sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Intressanta tankar, vi har själva en nu 13-årig tjej som har Meastro-kort där hennes veckopeng kommer in. Vi började med det när hon fyllde 13 och det skall bli intressant att se hur det går. Så här långt verkar det fungera.

    Annars finns det bra tips i Claes Hembergs bok; http://www.bokus.com/bok/9789173590518/spara-med-barnen-fran-veckopeng-till-egen-lagenhet/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag har läst boken men är inte imponerad.. :)

      Radera
  2. Mycket intressant inlägg och väldigt tänkvärt. Har en 3-årig dotter och märker "Ha-begäret" som naturligt finns hos de allra flesta barnen (och vuxna). Man funderar redan i dessa banor och hur man ska få denna lilla flicka att bli ekonomiskt utbildad innan hon flyttar hemifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tobias! :)
      Ni har ju tiden för er, du och din dotter. Och att du redan har tankar kring detta 'problem' borgar för en utmärkt skolning.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg