Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

En omöjlig ekvation


Min matte är inte vad den en gång var, däremot känner jag igen en olöslig ekvation när jag ser den. Dottern hade ett skojigt skolproblem där hon skulle förklara skillnaden mellan en linjär ekvation som byggde på ett empiriskt utfall - jag tror det handlade om massa och volym där eleverna mätt och beräknat dessa. Det blev alltså en mängd punkter där ekvationslinjen löpte mellan. Att ekvationen ger ett ungefärligt resultat alternativt att punkter som inte låg på linjen var mätfel blev väl kontentan.

I verkliga livet finns det också både mätfel, approximationer och inte minst - omöjliga ekvationer. En sådan är jobb och tid - ett av vår tids märkligaste konstruktioner. Vi arbetar tid och inte innehåll, de flesta av oss som är anställda. Åtta timmar per dag och fyrtio timmar per vecka får vi betalt för - inte för vad vi presterar. Jag har jobbat en hel del övertid den senaste tiden vilket för mig renderar i övertidsersättning. På de slantarna beskattas jag ganska brutalt och ger mig inte mycket mer än ett par hundralappar per timme. Jag byter alltså ett redan ganska pressat familjeliv, ledighet och egenförverkligande mot några få slantar och ett hårt arbetstempo - jag vill ju hem och inte sitta på kontoret vareviga afton.

Alliansens arbetslinje att vi ska jobba längre och upp i åldrarna har jag inte mycket för. Att fler ska jobba och bidra med skatt är däremot självklart. Däremot är den gamla, förlegade åttatimmarsdagen en sjuk inrättning. Vi skulle alla kunna arbeta mindre tid. Vi behöver inte alls konsumera i den utsträckning vi gör idag. Jag behöver inte allt det som marknaden erbjuder mig och inte heller byta ut det jag har så ofta som det erbjuds i en ny färg, form eller funktion.

Att utföra ett bra arbete med kvalitet är för mig en käpphäst. Jag anser mig ha en hög arbetsmoral och etik, och det utan att framhäva mig. Så klart att det inte är så spännande att arbeta varje dag men att inkomsten beror av arbetet borde de flesta begripa. Många med mig finns det - lärare, sjuksköterskor, konsulter och alla andra yrkesgrupper - som ser vikten i att utföra ett bra arbete. Samtidigt så finns det smitare och jag känner att ju mer betalt de har så sticker det mer i ögonen. Vi har på min arbetsplats väldigt duktigare medarbetare som tjänar dåligt och samtidigt chefer som röker och dricker kaffe hela dagen mot en fet lönecheck - men som heller inte är sena att ta för sig av resultatens beröm. Det är ynkligt och beklämmande att mygla sig fram dagarna igenom.

Nej, jag är övertygad om att vad du gör med ditt liv i slutänden blir helt avgörande på hur du ser på dig själv - men även andra. Att jag ska byta dyrbar tid mot övertidstimmars småpengar är inte vägen för mig. Jag önskar att mina barn kan känna sig stolta över sin far - åtminstone en dag i framtiden. Min tid är ändlig och vad jag fyller den med blir min karaktär. Jag behöver pengar, men inte många. Däremot hade jag behövt eoner av tid för att bli så klok och erfaren jag önskar och dessutom hinna med så mycket av det som jag vill hinna med och behöver göra - en omöjlig ekvation.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Ren prostitution blir jobbig i längden! Att sälja sin kropp, verktyg och hjärna för penningar.

    Det känns oftast lite bättre om pengarna går till "spik och bräder" och bygger något för framtiden som kommer hjälpa till för att man ska komma ur ekorrhjulet.

    Om lönen bara är "bränsle" för att hålla ditt nuvarande liv i gång, rullar vemodet lätt in.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kalle, jag gillar utrycket 'spik och brädor' - att bygga på ett skjul bredvid, liksom. :)

      Radera
  2. Ja! Eller någon form av penningmaskin. Tänk om man fått lära sig skillnaden på "Assets=Something that pays you" och "Liabilities=Something that costs you" med modersmjölken. Nu har man fått lära sig allt den hårda vägen. Men bättre sent än aldrig.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. På min tid i skolan var pengar 'fult'. Hemkunskap, javisst. Privatekonomi? Inte då..
      Ja, bättre sent än aldrig. Nu lär jag åtminstone inte bli en fattigpensionär. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg