Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Lyssna


Jag vet. Jag har gjort orätt och inte lyssnat. Bara kört på och tvingat fram min vilja. Nu har det blivit dags att betala tillbaka. Kroppen har sagt sitt - halsont följt av hosta, sedan lite feber och huvudvärk, värk i leder och orkeslöshet. Jag körde på för hårt och jobbade alldeles för intensivt och under stress att jag ignorerade signalerna. Och mitt tempel kämpade på men nu har det blivit sprickor i sockel och fasad.

Det finns ingen själ och kropp utan endast en kroppssjäl eller möjligen en själakropp. De hänger ihop som siamesiska tvillingar och går du hårt åt den ena drabbas den andra med. Det finns ju de som tror att en tjugoettgrams själ susar iväg efter att hjärtat slutat slå och det vore ju trevligt med någon sorts fortsättning på resan. Men tills vidare är min kropp och min själ ängsligt omslingrade varandra och beroende av varandra på vinst och förlust.

När jag är sjuk vill jag inte träna, det är inte så bra för hälsan att jogga eller styrketräna med nedsatt immunförsvar och baselusker i blodomloppet. Men utan träning blir jag lite låg, min nacke börjar värka och rastlöshet infinner sig. Men jag får ta mitt straff, skulden är min egen.

Och fast jag är hemma för att kurera mig så kan jag inte låta bli att snegla på min telefon och se alla e-post som rullar in med med mer eller mindre akuta saker som jag borde utföra, uppgifter som ingen annan kan avlasta mig med. Jag försöker behålla ett lugn, inte minst då jag nu har högt blodtryck, men det är inte lätt när e-posten kan innehålla 'kommer du imorgon?' eller 'detta är akut!!'. Jag vet inte när jag kommer, fatta det! Jag är inte tillgänglig idag eller nu - jag - är - sjuk. Sjukskriven och borde vila. Låt mig vila.

I slutänden vet jag ändå att ingen kommer att tacka mig om jag pressar i mig värktabletter och offrar min hälsa på kort sikt för att släpa mig till jobbet och prestera därefter. Man ska vara sig själv närmst och det lär ingen potentiell arbetsgivare ge mig en guldstjärna för. Jag har sett alldeles för många som pressat sig bortom rim och reson och numera är grönsaker för arbetsmarknaden - de förmår inte prestera längre eller knappt ens ta sig ur sängen ibland.

Eftersom jag behöver arbeta, än så länge, för familjens uppehälle så gäller det att kunna hålla ut, att bibehålla ork och förmåga. Därför måste jag lyssna på kroppen och agera därefter. Arbetslivet är inget hundrameterslopp utan snarare ett maraton.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Varför inte bara stänga av mailfunktionen på din mobil och sätta den på ljudlös så du slipper se de mail som kommer in, ha ett out of office där det framgår att du är sjuk och hör av dig när du är tillbaka?
    Man behöver ju inte krångla till det så mycket och ingen människa är oersättlig på sitt jobb, även om vi gärna vill känna och tro det...

    // Fru Minimalist som märkt av vissa fördelar med att nu ha ett jobb som endast erbjuder fast telefon :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast telefon? Vore prima! Ännu bättre? Blott en fax. :)

      Radera
  2. Bädda ner dig i sängen och krya på dig!

    SvaraRadera
  3. Det finns så mycket som inte behöver göras brukar vara mitt motto.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg