Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Sitt eget helvete


Var och en har sitt eget helvete. Det finns ingen som är helt förskonad. Det finns olika grader i helvetet, vissa människor har det varmt medan andra bränner sig. Det är inte lätt att ta sig ur helvetet. Vanligtvis nås en balans i livet där helvetet åtminstone går att tygla och hantera.

Det syns sällan utanpå vilka helveten människor går igenom. De flesta döljer sina helveten väl för andra. Fast många vill egentligen att vi frågar och bryr oss om så att deras helveten inte enbart är deras egna. Tröst i helvetet finns bara i gemenskaper.

Familjen Penning går genom ett litet helvete just nu. Det är tungt och varmt. Vi har kanske inte vanan? Jag känner människor vars helveten är långt mycket större och hetare än vårt, i jämförelse är vårt helvete blott en liten låga. Människan är anpassningsbar så vi orkar med mer värme alltefter. Men vårt helvete är varmt nog för oss i denna stund.

Jag hoppas att vi ska ta oss genom detta helvete på skonsamt sätt utan permanenta brännskador i själarna. Vi använder oss av de verktyg som står oss till buds med allt från brandsläckare till brandfiltar. Det är viktigt att det inte blir för varmt eller för stort, vårt helvete - så att det inte går över styr och växer bortom kontroll. Man kan dö av värmeslag, det är så sant som det är sagt.

Jag skulle så gärna vilja berätta om vårt helvete men det gör sig inte. Inte mer än att det rör vårt barn och hans hälsa och välmående. Vårt barns helvete är själslig nöd och vi kommer att göra allt vi kan för att ta oss genom hans och vårt helvete tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Kan låta som futtig kommentar. Men hoppas allt går så bra som det bara går med ditt barn och din familj.

    SvaraRadera
  2. Hälsa är det viktigaste man har och överträffar resten. Barnen är det käraste man kan ha. Jag skickar en massa virtuella kram till barnen (med föräldrar). Har sett på nära håll hur det är under en sån helvete men även efter när vulkanen har lugnat sig. Ta hand om varandra och ni blir ännu starkare efter.

    SvaraRadera
  3. Hoppas verkligen familjen Penning lyckas släcka det som "brinner", vad det nu än är. Mina tankar går till er. Ta hand om er så blir det nog bra.

    SvaraRadera
  4. Usch :(

    Tänker på er, hoppas ni tar er igenom detta!

    Kampen mot index

    SvaraRadera
  5. Håller tummarna och hoppas att ni snart tar er ur ert helvete!

    SvaraRadera
  6. Hoppas allt löser sig till det bästa!

    /TE

    SvaraRadera
  7. Känner med dig Per. Då jag varit i samma situation, där jag var barnet med det själsliga helvetet. Det tog tid att ta sig igenom detta och på något sätt finns spåren kvar , men i annan form. Men med kärleksfulla föräldrar kring sig, dvs du själv o hustrun, är oddsen bättre. Ge inte upp, ge aldrig upp! Många omtänksamma tankar till er.
    Anna-Karin som följt dig i många år och fortsätter med det.

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Vi har varit där. Jag förstår på ett ungefär vad ni troligtvis går igenom och jag vet hur maktlös och liten man känner sig när ens barn lider själsligt. Jag kan bara innerligt önska att ni hittar rätt brandfilt och släckare så snart som möjligt. Släpp aldrig taget om varandra.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg