Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Vi och de


Lättförvirrad är jag, det tillstår jag. Jag läser ekonominyheterna som fan läser bibeln. Först så läser jag att vi sparar mer än någonsin. Sedan så läser jag att vi lånar mer än någonsin. Efter ett tag så inser jag att vi inte är vi utan vi och de - vi som sparar mer än någonsin och de som lånar mer än någonsin.

Vi om amorterar på våra lån och de som lånar mer på sina bostäder. Vi som sparar i aktier och fonder och de som som konsumerar varje tjänad krona. Vi som kör gamla, begagnade Toyota och de som kör nya, fräscha stadsjeepar. Vi som sparar ihop till semesterresan och de som köper den på kredit. Vi som vill ha nu men avstår och de som vill ha nu och vill ha sen. Vi som samlar i ladorna och de som flyger för en dag.

Vi som gör en budget och de som köper allt på kreditkortet. Vi som har med oss matlåda och de som äter utelunch. Vi som inte behöver visa upp oss och de som tjusar i lånta fjädrar. Vi som har en buffert att ta av och de som har stora utrymmen på krediten. Vi som har en soffa som är tio år och de som har nytt i alla rum. Vi som en dag är ekonomiskt oberoende och de som jobbar in i kaklet.

Jag raljerar, javisst. Men en liten gnutta sanning finns det säkert dolt här. Låga räntor och lånen stiger i rask takt, låga räntor som samtidigt ger de bästa möjligheter till att amortera. Räntor är ett gissel för varje privatekonomi och en kostnad som varje månad äter upp framtida möjligheter.

Att spara dessa dagar med en börs i höjderna är inte lätt. Att amortera anser jag därför är det bästa alternativet eller att spara på hög i en lågriskkartong.

Det blir roligare om vi alla är vi, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg