Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Det spökande samvetet

Det pockar på och det påpekas. Och det är en tacksamt svag punkt att sikta in sig på - människors barn. Nu senast fick vi veta att föräldrar i gemen sparar allt mindre åt sina barn. Genast så stinger det dåliga samvetet till. Är jag en dålig förälder som inte sparar åt mina barn? Vad ska andra tycka?

När till och med den ensamstående kvinnan i programmet Lyxfällan vill förtydliga för TV-tittarna att hon inte vill vara en dålig mamma i andras ögon. Och att hon sparar några hundralappar varje månad åt dem men samtidigt kastar bort betalningspåminnelser och har avbetalningsplan på hyran? Hur är det då ställt med samvetsfrågan kontra nyktert tänkande?

Min inställning är klar och tydlig - att inte spara till barnen. De ska inte ha en krona! Provocerande? Ja, så klart. Men det finns en klar och väl genomtänkt idévärld som du kan läsa först om här, sedan här och kanske här. Det är en fråga som rymmer massor av känslor, känslor som inte är en bra partner till privatekonomisk rationalitet.

Du som använder You Need A Budget vet att alla pengar du äger kan bokföras på ett enda konto - verktyget bryr sig föga om var du förvarar dem. Allt är en bokföringsteknisk fråga där du öronmärker pengar för olika ändamål men som du lika enkelt kan styra om i nya kanaler. Det finns en mänsklig svaghet i att vi gärna vill dela in slantar betydligt mer än så här - vi vill gärna ha olika konton för semester, buffert och så vidare. Det finns därför en något märklig inlåsningseffekt, ett motstånd i att kanalisera om där behoven finns eller där pengarna arbetar bäst.

Ett exempel kan vara just ett sparande till barnen. Mentalt kan man känna att dessa pengar inte får ha en för hög risk - för de ska ju gå till de viktigaste människorna i ditt liv. Det finns massor med pengar på vanliga sparkonton avsedda för telningar men där avkastningen är usel. När det gäller barnen så riskerar man att göra avkall på klok finansiell rationalitet.

Jag tror också att många sparar till sina barn trots att man inte har något direkt intresse. Man överlåter pengarna till bankens, många gånger, dyra fondverksamhet och sparar via ett löpande autogiro. På så sätt så har man dövat samvetet och kan fortsätta med sitt liv i godan ro. I den undersökning som nämns ovan har föräldrar funnit att runt 160 000 kronor ska barnen ha i rimlighetens namn. Jag ser inte någon rimlighet i det alls.

Att spara till barnen - när dök egentligen detta upp? När jag var barn var det nästan inte alls förekommande. Så, är den där Per en hjärtlös en som låter sina barn gå ut i livet medellösa? Ja, kanske. Eller inte. Säkert är att familjen Penning sparar, vi sparar nog mer än de flesta. Runt 36 % av våra inkomster sparas på olika sätt. Min övertygelse är den att ju starkare finanser vi som föräldrar har desto större blir våra möjligheter att stötta våra barn om behov föreligger. Jag är däremot starkt emot att man ska erhålla pengar utan motprestation - eftersom detta är helt onaturligt. All intjäning kräver något av dig och det vill jag ska vara tydligt - för som jag brukar säga: en förälders viktigaste uppgift är att förbereda sina barn för livet. Och livet handlar om förmågan att klara sig själva.

Var och en gör så klart som den tycker. Men det är värt att göra ett enkelt begrundande - vilar ditt sparande till barnen på känslomässig grund?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Nja, jag skulle säga att man ska spara. Men väldigt lite. Typ så det blir några tusenlappar. Då kan du intressera barnet vid en lämplig tidpunkt för pengar/investeringar samtidigt som det inte får några konsekvenser och barnet känner att det är hans/hennes pengar. Men att spara ihop 160 000 och sedan bara ge över det kommer bara påverka barnets förmåga att själva tjäna pengar och respekt till dito.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En bra idé, Breaking Bucks. Det mesta sparandet är tyvärr förutsättningslöst och utan något kunskapslyft inbakat. Jag hör det varje dag, i princip - ungdomar som inte kan hantera pengar och knappt vet hur de tillkommer i en privatekonomi.

      Radera
  2. Grymt bra och jag brukar också säga; "en förälders viktigaste uppgift är att förbereda sina barn för livet. Och livet handlar om förmågan att klara sig själva." till mina barn.

    Det har gått hets i detta och min 14-åriga dotter och jag har en hel del diskussioner kring detta. ALLA hennes kompisar har flera hundra tusen på sina konton men inte hon. Orättvist tyckte hon först men nu börjar hon förstå. Vår plan är givetvis att stötta våra barn så mycket det bara går och en bra förutsättning är om vi själva har bra ekonomi. Sedan är jag övertygad om att min dotter kommer klara sig klart bättre om vi lär henne ekonomi i allmänhet, vikten av att spara delar av sin lön i synnerhet och en generell respekt för pengar (och människor).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar - du tillhör den kategori föräldrar som inger mig hopp om framtiden. :)

      Curlingen är bortom all rim och reson, numera.

      Radera
  3. Mycket bra inlägg och du har många viktiga poänger.

    Detta ämne ligger mig värmt om hjärtat och jag tror/hoppas jag funnit någon medelväg...

    Avtalad månadspeng baserat på diverse sysslor och till viss del eget budgetansvar: http://z2036.blogspot.se/2015/01/manadspeng-2015-kontrakten-paskrivna.html

    Engagerar barnen på ett lättsamt sätt i deras sparande: http://z2036.blogspot.com/2015/03/manadens-aktier-kappahl-och-investor.html

    Genomgång av familjen inkomster och utgifter: http://z2036.blogspot.com/2015/03/lyxfallan.html

    Vill betona att det handlar om hundralappar i barnsparande per månad för vår del, tror inte man gör barnen en tjänst om det blir "för mycket".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Stefan - jag ska läsa dina inlägg en gång till, för säkerhets skull. Alla input och argument i detta ämne är för mig högst intressanta. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg