Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Orkeslös


Ni som tittar på TV-programmet Lyxfällan förundras kanske, liksom jag, över enfald och dumhet. Man eldar upp cigaretter och pinkar ut energidrycker i en vindlande fart och tar inte sitt ansvar så som förälder. Man kan inte räkna, man vill inte öppna räkningar och man flyr bort på semesterresor på kredit. En rejäl dos med gatlopp, det är det här programmet allt. Men att ha privatekonomiska problem innebär inte att man behöver vara dum i huvudet eller att man vill låta exponera sin olycka i media inför allas fördömanden.

Jag läser om en lagerarbetare som skrivit ett debattinlägg i Sydsvenskan. Han känner sig deprimerad, trött, orkeslös och har en hopplöshetskänsla - alla symptom som hänger samman med utbrändhet. Och allt beror på en trasig privatekonomi som han inser beror på de felaktiga val som han och hans fru har gjort. Eller som han själv uttrycker det - det är ju jag som har varit en idiot!

Båda har fasta jobb och tillsammans över 40 000 kronor före skatt. De har hus och flera barn och trots att de hanterar sina slantar klokt numera så räcker de inte - eftersom de har dragit på sig andra krediter på över en halv miljon kronor.

Med början i ett högt belånat hus och kök med vitvaror på kredit startade den nedåtgående spiralen. De inser att det är för lätt att låna pengar och det håller jag fullt och fast med om. Det är sorgligt att en barnfamilj ska behöva göra dessa erfarenheter. Misstag får man stå för men det måste finnas en väg ut.

Mannen fick utstå både spott och spe i sociala medier efter inlägget. Jag är inte förvånad, världen är full av små, elaka svin. Han var aldrig ute efter sympati utan att framlägga ett samhällsproblem. Sverige är fullt av människor som överskuldsatt sig och inte hittar någon väg ut - några få häcklar vi i Lyxfällan men de är så många flera.

Jag tänker i första hand på de barn som drabbas av föräldrars oförstånd. De är oskyldiga och borde inte få påverkas. Så, hur hjälper vi dessa människor? Gör vi det i tillräcklig grad?

Du kan läsa om familjen här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Jag är kluven vad det gäller kontroll mekanismer som det pratas om, individen har ett ansvar. Däremot så kan det bli ett stort problem för staten när individer blir sjuka och kostar pengar,
    Därför behövs någon form utav förebyggande arbete på området precis som det behövs på andra som t.ex. medvetenheten om fetma osv.
    Varför inte införa mera privatekonomi på skolschemat?

    Jag tycker att lyxfällan är ett bra program som belyser bra saker och förhoppningsvis avskräcker andra från att göra samma sak.

    Mvh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att Lyxfällan eventuellt kan avskräcka. :/

      Radera
    2. Prisjägarna gick ju nu i veckan, intressant ur ett samhällsperspektiv som säkert går att applicera just mot individer som är i skuld.
      Avsnittet som gick handlade om vad ens feta granne kostade.

      Mvh

      Radera
  2. Nu har jag inte själv tittat på Lyxfällan men jag känner naturligtvis till programmet.
    Själv är jag mest förvånad över att de faktist hittar deltagare som i rikstäckande television vill berätta om sitt livsöde och i många fall sina idiotiska beslut.

    Själv brukar jag ha jag noll sympati för personer som inte har någon form av kostnadskontroll - mest för att de egentligen inte vill och är fullt medvetna om vart det faktiskt barkar.

    I det aktuella fallet med lagerarbetaren i Skåne så kan jag faktiskt känna en viss sympati då personen i fråga verkligen vill komma till rätta med sitt liv.

    Herr Penning - dra igång en "Crowd Funding" så att familjen kommer på rätt köl. Jag bidrar med en tusing till att börja med och du kommer sova gott om nätterna...

    Mvh//CM

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg