Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

En sparad glasstrut


När det är måndag, då sätter herr och fru Penning på sig sina finaste kläder och spatserar till bankpalatset för att konversera kring bolån och boränta. Paret är uppspelta och förväntansfulla inför mötet och kan knappt hejda sig i sin iver att påbörja mötet - det mötet som banktjänstemannen försökt undvika i det längsta. För storbanken, den har så många, så många kunder att den knappast hinner med att språka med dem alla. Men det behöver då inte banken heller göra - bara de pratar med oss.

Brydda pannor, pinsamma tystnader, nekande huvudvridningar och trådsmala mungipor - så fortskred samtalet men i en positiv anda, vilket i sig betyder att herr och fru Penning spelade dumma och långsamma. Så pass långsamma att det kan bli lite jobbigt att föra en konversation med oss. Till sist vill banktjänstemannen helst bli av med oss och gå på lunch.

Läs mer på mina nya blogg här.

Kommentarer

Populära inlägg