Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Far i hand


Det tedde sig märkligt även denna gång. Inte vad jag är van vid utan något som jag blir uppmärksam på. Jag tar far i hand, numera. Eller rättare sagt - pappa sträcker ut sin och jag fattar den.

Så har det aldrig varit förut. Detta är en ganska ny företeelse. Vi träffas i något sammanhang - en familjesammankomst, en middag eller så - och när vi ska skiljas åt så tar vi i hand, far och jag.

Är det en ryggmärgsreflex? Eller är det av ren artighet? Jag tror inte att så är fallet. Min far, en tystlåten man, är intelligent därinne och har en stort hjärta. Men som sagt, dessa egenskaper omsätter han inte i kallprat eller svada så som många andra som behöver boosta sina egon. Hans själsliga trygghet behöver inte andras gillande blickar eller nickande. Nej, jag tror att min far insett att vårt möte, med allt större sannolikhet, alltid kan vara det sista.

Lille far är skärpt och pigg men inte ung. Och en gammal människas liv är alltid skörare. Att pappa insett sina årsringars vidd - kan det vara anledningen?

Skulle jag nämna något av det jag yrar om här för min far skulle han helt säkert inte begripa ett dyft. Eller låtsas som om så var fallet. Att läsa honom är inte enkelt. Och han vill inte bli det heller. Hans integritet är hög.

Det är trevligt att ta i hand. Det är en gest av respekt och av att innefatta. Det är en gest av att se någon och att vilja någon väl. Jag tar far i hand och det känns fint.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue

Kommentarer

Populära inlägg