Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Månadssummering 2020 juni

Njuter av trädgården. I år har jag försökt utöka med blommande växter som bin och fjärilar älskar. Stäppsalvia är nytt men har mycket lavendel som också är populärt. Har tre nässefjärilar som verkar vara buddies då de hänger mest hela dagarna. Upplever dock att det är färre insekter i år vilket är lite oroande. Vart har alla humlor tagit vägen? En fem eller sex stycken är allt som besöker min rabatt. Känner en oro för våra små trädgårdsmästare.
Värmen har stundtals varit brutal denna månad och hemarbetet tungt ibland. Men nu när vi summerar juni månad ska föll inkomsten in väl. Skatteåterbäring och normala inkomster gav ett gott belopp. Och även om vi lever gott och inte snålar alls nådde vi ett sparande på 32% varav långsiktigt 22%. Avkastningen totalt sett var dock negativ med -0,25% vilket innebar att Sunny Days™ steg med 1,68% insatt kapital medtaget. På något sätt är det mentalt tillfredsställande att kunna öka kapitalet även vid nedgång. Sedan årsskiftet är guldhönan 8,74% fetare…

Lycka och skam


Att skämmas är inte kul. Jag förstår inte vad skammen ska lära mig? Den står ju knappt i kontrast till något annat?

Skuld har iallafall stolthet i den andra vågskålen. Därför kan man se att skuldkänslor kan vara ett befogat drivmedel för att dammsuga, tolka ett EKG, putsa fönster, gräva ned bredband eller gå en hårflätningskurs. Experterna påstår att jag känner skuldkänslor när jag inte lever upp till mina egna krav medan skam blottar sig när jag tror att jag inte lever upp till kraven i era ögon - i andra människors uppfattning kring moral och etik.

Bilden att jag svikit er andra är svårare att bära än insikten att jag inte lever som jag lär. Och om skuld står i förhållande till det egna samvetets hälsa så är mitt diffusa samvete mitt och ska inte behöva färgas av vad ni andra tycker. Ni kan ju inte veta hur många raster eller långa nätter jag behöver. Jag kanske jobbar hårdare än er andra när jag väl jobbar?

Ni som utgör omvärldens värderingar, som håller mig ansvarig för mina handlingar eller brist på desamm utgör den enda muren mellan mig och sofflocket. Men hur mycket jag än gör, hur noga jag än är och hur sällan jag än tar lunch - så känner jag mig otillräcklig. Det bottnar så klart i en emotionell störning, mognadsbrist, en auktoritetsskräck, kanske? Fast ändå inte. För jag vill ju undvika alla sorters konflikter för att inte rubba dina cirklar, din hälsa, ditt skamduckande eller din strävan efter lycka.

Var går då gränsen? Jo, någonstans där samvetet hotar med skuld - där jag sviker min egen strävan efter lycka. Lycka är busenkelt. Bara amatörpoeter vill att lycka ska vara knepigt. Lycka och harmoni går hand i hand med något så tidlöst som rast, lust och lättja. Och visst finns det många som tycker att gränsen för vila är på tok för omdiskuterade. Kanske för att lättja är mer åtkomligt, mer synligt och tar sig betydligt mer konkreta uttryck än girighet och ogotrippad brist på hänsyn - två mänskliga begrepp som lätt låter sig maskeras och dessutom skyller på att de är ett slags villkor i vår utveckling mot välfärd. Men vad är utveckling mot välfärd om den inte inbegriper någon slags strävan mot harmoni?

Om jag med duk, staffli, palett och pensel ska försöka avbilda lycka så kan ni vara övertygade om att verkets centrala tema blir detsamma som om ni bad mig att avbilda skam - nämligen en hängmatta i solsken. Konstpedagogen hade inte varit nöjd. Krävt att jag skulle försökt ta bort skam ur bilden. Och eftersom jag skulle varit ganska stressad över vad ni andra tycker över att jag ödslar min tid på konstkurs så skulle jag snabbt rita dit en skylt på en av björkarna: Doktorn är inne.

Fritt efter Tankar för dagen av Patrik Warg är trebarnsfar, skribent, musikant och läkare med rötterna i den norrbottniska Jantelagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg