Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

I skuggan

Ja, det lite konstigt. Men nu är jag här igen där jag en gång var. I skuggan. I solnedgången. I periferin. Där jag trivs bäst, kanske. Ingen strålkastare utan en solstråle mot mitt ansikte. En stilla kvällsbris däri jag kan notera och fundera. Min tid på en plats är över och jag har vandrat hem till min egen domän. 
Att skriva är inspiration. Varje ord ska vara avvägt och ha sin funktion. Därför lär mina texter bli mindre frekventa än förr. Men samtidigt, med stor säkerhet, intressantare i sitt innehåll. När jag lyckats som bäst med mina ord, då har jag känt mig berörd och nästan gråtmild. Och tänkt att det här, det blev bra. För precis som prat i största allmänhet så är även texterna mångfaldet större än efterfrågan. Om du ska lyssna på något så ska det vara värt tiden och uppmärksamheten. Detsamma med texten - den ska vara kärnfull, intressant, lärorik och skapa något hos läsaren. Vad detta något än är så ska det kännas värt mödan.
Jag började att skriva på den här bloggen 2007. Det ä…

Elaka barn


Jag anade det aldrig och jag kunde inte heller föreställa mig. Det finns människor som tror att det finns större beslut eller vidare konsekvenser - som att köpa bil, lägenhet eller hus, göra en karriär eller för den delen bli ett par, sambo eller äkta makar. Och det finns bara ett sätt att inse att det är helt fel och bara bageteller i alla sammanhang. Det största av allt, alla kategorier, är att bli förälder - egna eller adopterade spelar säkerligen ingen roll. Själv har jag två barn och de är medelpunkten som hela min tillvaro kretsar kring. Inget jag förstod förr och inget jag kunde tro.

Mitt hjärta är så sammanflätat med mina barn att det inte finns någon tätare och tydligare relation än den. Min kära hustru och barnens moder som jag älskar kan ändå inte tävla om denna ynnest, något inte jag heller kan göra i motsatt riktning - vi är deras föräldrar och vi skulle göra vadhelst som krävs för att rädda, skydda och undsätta dem.

Curling, säger kanske någon. Att curla sina barn är dock något helt annat än att älska dem. Curling är att rulla ut röda mattan för sitt barn, att buga för dem och att inte ta sitt föräldraansvar - det ansvar som innebär att förbereda sitt barn för en verklighet därute på egna ben och med egna förmågor på plats. Alla har vi våra egna erfarenheter sedan barnsben, men vi kan inte låta dessa styra våra beslut kring våra egna barn.

Men man kan heller inte skydda sina barn från allt. Världen är inte alltid vacker, solen går i moln och utan bistra erfarenheter blir lärdomen skral. Mitt hjärta brister när ett av mina barn får en törn eller mental snyting. Men det får även vi vuxna ibland och man måste lära sig att hantera de svåra stunderna. Ibland skulle jag vilja rycka ut som en beskyddare och skärma mina älskade från onda ting men oftast hejdar jag mig med en viss besk smak i munnen. En knuten näve i fickan.

För jag som vuxen, och då talar jag för mig själv, har skaffat mig verktyg för att hantera mycket mentalt. Ett barns eller en ungdoms hjärna har inte samma förmåga att klara detta - den är inte mogen eller färdigutvecklad. Jag har hört att runt tjugofem års ålder har vår mentala förmåga nått fram hela vägen.

Barn kan vara mycket elaka mot varandra. Jag har också gjort dumma saker som barn, så jag pekar inte på någon. Men det gör så ont, så ont när några pojkar hånar min son för att han går på en aktivitet som är tjejig. Jag skulle vilja slå dem, men det får jag ju inte - en bra förälder sitter inte i finkan. Och min son, den fantastiska killen han är, kämpar med sina känslor och gråten under ytan och vill, vill, vill verkligen hantera detta utan vår inblandning. En tuff, svår erfarenhet för en elvaåring men så bra, så viktig, så väsentlig för att växa. Jag känner en stor stolthet.

För det finns elaka barn. En del av dessa växer upp till elaka vuxna. Och elaka vuxna är små människor som jag som vuxen kan hantera, dupera, trycka ned i diskussioner och avfärda likt en bagatell. Men det är lite synd om små människor också - det hittar aldrig lyckan.

Jag ska inom kort börja skriva lite om mina mentala verktyg jag använder för att vara glad och förnöjd. Kanske något även för dig?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Hej - vilken typ av aktivitet blir han retad för? Mvh Nick

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nick. Din fråga gör mig nyfiken. Spelar det någon roll?

      Radera
  2. Fasen vilket bra inlägg Per!

    Bara det att din son väljer sin egen väg tyder på ett gott föräldraskap från er sida.

    Mentala verktyg kan vi aldrig få för många av och jag ser fram mot när du ska dela med dig av dina.

    Trevlig kristiflygare

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket - det värmer. :)

      Vi har alltid försökt, utifrån förmåga, att gjuta självkänsla i våra barn. Ingen lätt övning ska ni veta. Men i grunden väldigt viktigt att tro på sig själv samtidigt som man är en god medmänniska.

      Det som jag ska skriva om är mina verktyg som passar min personlighet men kanske det slår an någon sträng hos en läsare därute.

      Ha en trevlig helg!

      Radera
  3. Barn kan vara fruktansvärda, hemska och grymma. Det är viktigt att komma ihåg! Jag hör till dem som tror att man måste lära sig empati, att socialiseras och att det är svaret på varför det ser ut som det gör i samhället.

    Det som däremot förvånar mig är att det fortfarande - år 2016 - finns aktiviteter som anses tjejiga. Jag vet att de mest märkliga saker används för att trycka ner någon. Min yngsta son berättade om en kille i klassen som fått en klocka och stolt visade upp den på skolgården. Klassens taskigaste unge flinade hånfullt och sade "Det är en gayklocka!" Så ja, det förekommer men samtidigt är det märkligt det där med TJEJIGT. Spontant tänker jag att det skulle vara dans och jag vet att de flesta killar idag jättegärna vill vara vassa på dans. I alla fall mina söner och deras kompisar, klasskamrater och andra jämnåriga som tittat på Idol, Talang osv. Det anses coolt att kunna dansa, stå på scen m.m.

    Vad det än är hoppas jag att din son har modet att stå upp för den han är och fortsätta med sin aktivitet. Han kommer att vinna så mycket på det i längden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Snålcoachen. Ja, att flugornas herre finns i verkligheten, så är det bara. Och att lära sig de saker du nämner är så oerhört viktigt. Hjärnforskaren Katarina Gospic hävdar exempelvis att forskning visar att barn som 'socialiseras' via sociala medier utvecklar sämre empatiförmåga än barn som umgås på 'riktigt' Låter inte som rocket science men skärmar och plattor är ju enkla barnpassare för slappa föräldrar.

      Om nu 'tjejigt' är på väg ut, vilket i sig är skönt, lär de hitta något nytt. De som är värst nuförtiden är de jag kallar pidestalungarna - de vars föräldrar bugar och bockar för. De tror verkligen att de är världens medelpunkt. Jag vill dock inte gå in på exakt vad det handlar om i detta fall.

      Nej, tyvärr. Han kommer inte att fortsätta. De vann, de små svinen.

      Radera
  4. ja usch vad grymma barn kan vara. Lider med din son. Även om det är en väldigt smärtsam process lär han sig massor. Detta kommer att stärka honom något enormt. Hoppas han vågar uppta intresset lite senare. Jag har insett att när barnen far illa vaknar de någon urmoder ur mig. Jag känner knappt igen mig själv. Och det är henne jag måste lugna ibland, inte barnen =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Balansen är svår. Skyddas mot eller växa med - förälderns dilemma.

      Radera
  5. Jag tror du underskattar exemplets makt.
    Man behöver inte alltid vara specifik i sin uppfostran av barnen, det räcker bra med att själv leva "rätt" liv.

    "Barn gör inte det man säger, de gör vad man själv gör"

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror jag också - men inte fullt ut. De är inga kopior av oss som rapar efter helt och hållet.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg