Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Minnenas labyrint


Minnet är en märklig konstruktion. En liten tunn tråd av det som jag kommer i medveten kontakt med kan veckla ut sig till en praktfull väv i färg, form och mönster som jag inte kunde ana att den ens fanns där, undangömd i minnenas labyrint.

Spotify blottlade idag en känslostorm med Stevie Nicks låt Straight Away från Fleetwood Mac:s album Mirage från 1982. Varje ackord, varje passage, varje körstämma och - så klart - texten fanns så enkelt att plocka fram ur mitt huvud. Dessa fylldes snabbt på med minnen från denna tid i tonåren. Glada minnen. Sorgsna minnen. Och inte minst min tonårsoro och känslan av att ligga efter och inte hinna med. Dumsnut, käre tonårs-Per - så lite du visste, på gott och ont.

Minnen är förrädiska. Det finns glada och kära minnen jag vill hålla tag i, vurma och vårda. Sedan så finns det de tråkiga, de förfärliga, de förödande minnena - de som jag vill förtränga, glömma och aldrig mer drabbas av, de minnen som bara förminskar mig, ödelägger min självkänsla och får mig att må dåligt.

Det finns vägar i minnenas labyrint som jag inte vill gå. De leder ingenstans utan är återvändsgränder men med en illasinnad doft och skrämmande sträckning. Tänk om det var lika enkelt att välja bort tankar som att inte agera i det verkliga livet? Minnen är opålitliga.

Men det finns ett glatt budskap och en hoppfull insikt, det att minnen är noll och intet. Egentligen.

De glada stunder du minns och vill ha kvar, de är ju blott lite elektriska signaler i ditt huvud, en kemisk process och helt utan verklighet i detta nu. De är lika overkliga som det vi drömmer på natten. De händer inte nu. De finns inte här även om du en gång älskade de här stunderna. Men man ska glädjas över dem likväl.

För samma sak är det med allt elände du upplevt och minns. Det händer inte nu. Det finns inte längre. Det är inte här. Och det är faktiskt mycket goda nyheter. Ett minne kan inte göra dig illa för ett minne är bara lite fluff - flyktigt som luft, omöjligt att fånga och levandes sitt eget liv.

Onda minnen poppar upp i ditt huvud, så vad ska du göra? Låt det passera, släpp det och det går till väders som en ballong. Glada minnen dyker upp, gläds åt det men inse att det snart förflyktigas och går till väders även det. För så fungerar vi, vi människor. Sådan är vår konstruktion. Att älta, att ständigt försöka styra och ställa hur, vad och när vi tänker saker och ting är dömt att misslyckas. Det tar energi, kraft och tid. Du är resultatet av miljontals år av evolution så du är så nära perfektion det går att komma. Din hjärna kan sitt jobb. Så det enda du behöver göra är att hänga med.

Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra av Tomas och Dennis och deras podd Tänk om vi hade vetat det här tidigare. Jag vill påstå att budskapet här är annorlunda än allt jag läst och hört någonsin. Med denna podd föll verkligen poletten ned hela vägen och jag insåg hur enkelt det är - att livet är enkelt och därför också så lätt att leva.

Lyssna på det första avsnittet. Ge det en chans. Det kan faktiskt innebära något helt nytt för dig. Det gjorde det för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg