Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte.

Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprakt …

Ålderskrisande är fånigt


Jag är anmärkningsvärt gammal för att blogga, så tycker jag själv. Men sinnet mitt är av ungdomlig natur och jag har inte lyckats så väl med att växa upp. Att leka är roligt och det ska man inte glömma bort att göra. Fast numera finns det ju damer över de hundra som bloggar så det finns inget anmärkningsvärt i att en fyrtionioåring gör det.

Ålderskris har jag aldrig haft. Det är rätt löjligt att lyssna på de som krisar vid trettio eller fyrtio, ska skaffa båge och helskägg eller förverkliga sig själva. Varje ålder har sin bedårande tid och tjusning. Jag är ganska rörande överens med mig själv att jag inte vill backa tillbaka bandet. Just nu är jag den bästa versionen av mig själv, minsann.

Jag är inte minst klokare nu än förr. Jag har lärt mig saker - ofta den hårda vägen - som inte går att läsa i böcker eller supa in på en föreläsning. Jag känner mina styrkor och har en avslappad inställning till mina många svagheter. Jag väljer själv med trygghet, både vänner och släkt. Alla de gånger jag fallit ned och rest mig igen, de har format mig till den jag är idag. Erfarenhet är alltid underskattad och jag är ödmjuk inför den.

Jag har över tid lärt mig att hantera pengar. En jämförelse kan vara att en lam person lär sig att gå - det ter sig omöjligt och kanske är det. Men ett idogt arbete, ett prövande och lärande kan ibland ge oväntade resultat.

Jag själv om sambo Penning, sedermera hustru, hade ingen koll på då få slantar vi hade i yngre år. Ingen budget, ingen kassabok och vi sköt från höften. Sägas ska att min fru är i grunden duktig med att hushålla slantar men det har alltid gjorts utan karta och kompass.

När jag började att budgetera istället för att enbart föra kassabok så blev vårt finansiella liv enklare, tydligare och ekonomiskt bättre. Verktyget vi använder - You Need A Budget - kräver av oss att bokföra varje krona men är samtidigt förlåtande kring övertrasseringar eller plötsliga och oväntade kostnader. Vi har numera koll och kontroll. Det finns inga pengar som surrar runt därute i vår ekonomi som vi inte vet något om. Och det är rogivande.

Men det som jag vet bättre idag än någonsin är vikten av att leva. Här och nu. För det finns inget sen. Att bara spara utan mål är därför också utan mening. Och att bara spara för en osäker framtid är rent av korkat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg